anordnande och anrisande uf Slatsmedel i annan ordning an Rikets Slander förordnal, nemligen: röranse lönförhöjning för Raummar-Rattens, ifrån och med ar 1855 utnämnde eller befordrade Embetsoch tjenstemim; rörande si kallad lönfyllnads-förmån för en i Stats-kontoret förordnal ledamot; röraude Sckreterare-linens i Slats-Kontorct anvisande till en Stats-Rommissarie-atleninsa och anslag af arfrode åt en tillförordnad Sekreterare derstädes ; rörande arfvode för förvaltning af PresidentsEmbetet i Krigs-Kollegium; rörande ökade Spannmåls anslag för vissa löner å hrigs-khollegii Stat; rörande ökadt spannmåls-anslug för Chefen vid Wermlands Fältjägare-Regemente; rörande fortfarande lönförhöjning för Konungens Lifgardes regemenlter; samt rörande lönförhöjning för Kron-Prinsens IIusarRegemente; har Riks-Rätten stannat i följande beslut: Som 62 8 Reg.-Formen förmår, att sedan Statsverkets beliof blifvit af Stats Utskottet uppgifna och af Rikets Ständer pröfrvade, ankommer det på Ribets Ständer, stt en deremot svarande bevillning sig ataga samt tillika fastställa, huru serskilta summor deraf skola till serskilda ändamal användas och dessa summor under bestämda hufvudtitlar uti RiksStaten ansla, och i 64 3 af samma Grundlag sinnes stadgadt, att såväl rikets ordinarie statsmedel och inkomster, som hvad under namn af extra ordinarie utlagor och bevillningar till Statsverket af Rikets Ständer anslås, skola vara under Konungens disposition, att till de af Rikets Ständer pröfrade behof och efter den upprättade staten anordnas; i öfverensstämmelse hvarmed 30 8 i Riksd. Ord. innehaller, bland annat, att Rikets Ständers statsutskott eger efterse och granska, huruvida de gjorda eller förordnade utbetalningarne af statsmedlen icke åöfverstigit beloppet af de hufvudtitlar. hvilka i Rikets Ständers Statsreglering blifvit fastställda, samt, om, emot Rikets Ständers beslut, de anslagne summorna till hvarje hufLeudtitel äro dragne till andra ändamål än dem, som under samma hufrudtitel höra, eler något af Rikets Ständer fastställdt anslag är öfverskridet, anmälan derom göra i Rikets StänderFlena emot den embetsman, som en sådan anordning kontrasignerat; alltså och enär häraf är uppenbart, att då, a ena sidan, de af Rikets Ständer sastställda hufrndtitlar utgöra den gräns, inom hvilken Kongl. Maj:ts di-positions-rätt af statens medel är inskränkt, det. å den andra, är Kongl, Maj:st medgifvet, att till föremål, hörande till hvarje titel fritt disponera de på titeln uppkommande besparingar, hvilken rättighet Rikets Ständer uti deras hår ofvan omnämnde Skrifselse den 10 April 1810 äfven erkänt: finner Ribs-Rätten att hvarken det i Rikets Ständers. af H:r Jost. Ombudsmannen åberopade skrifvelse den 6 October 1834, deruti Konungens dispositionsrätt öfver besparingarne jemväl medgifres, tillika framställda förbehall, att besparingarne ej fingo till bestämda löne anslag använda-, ej eller den omständig2 8 het, att vis-e af L.ongl. Maj:t i dess nådiga proposition om Statsverkets tillstånd och behof, ä hufvudtitlarne upptagne summor, icke blifvit af Rikets Ständer dera uppförde, hafva utgjort hinder att, då besparingar å hufvudtitlarne funnits, derom på sätt som skett förordna: i följd hvaraf svaranderne från ansvar för deras anmärkte rädslag i detta hänseende befrias; och ehuru då, på sätt förenämndt år, RiksStatens hufvndtitlar utgöra den gräns, inom kZvilken Konungen äger att de af Rikets Ständer anvisade medel disponera, Konungens rådgifvare icke bordt tillstyrka anvisningar på 2:dra Hutvudtitelens besparingar, utan att kändt var, det sådana blefvo att tillgå; likasom det isynnerhet ålegat föredraganden för Handels och Finance-ärenderne, hvilken uti rådslagen om ifrågavarande anvisningar å denna hufvudtitel deltagit. att tillse det icke, såsowm nu inträflat. 2:dra hnsvudtitelens anslag under flere år ötversLridits: likräl och då icke visadt är, att till de således, ntöfver hufvudtitlens belopp. verkställde utgifter äro rordne använde medel, hvilka Rikets Ständer för andra ändamal anvisat. så att hår inträffat den händelse 65 Reg.-Formen omförmåler, att medel annorlunda användts, ån fastställdt blifvit, samt ifrågavarande rådgifvande åtgärder följaktligen icke kunna anses vara uppenbarligen stridande emot grundlagens tydliga föreskrift, finner skiks-Rätten, att ansvar i denna del ej kan Sraranderne ådomasMan sinner således af detta Riks-Rättens domslut, att Konungen, oaktadt Riks-Rätten sjelf deri citerat de ord af grundlagen hvarigenom EA.