RRiks-Rättens Dom. (Forts. fr. föreg. N:r.) I fråga om de åtalade rådgifvaresntzärderna angående ätskilliga regeringsbeslut, som innefattat ingrepp i Rikets Slanders beskattningsrätt, nemligen : rörande fortfarande inqvarterings-tolag på ull, som till Staden Norrköping inkommer, hvilken afgift Rikets Stinder i Tulltaxan afskafsal; rörande broafgist för hkhril, innehållande våta varor, som sjöväg till Stockholm inkomma, hyilket var en alldeles ny beskattning: rörande nedsättning i afraden för Riddarhytte Kopparverk, om hvilken afgift, sisom tillhörande Statens ordinarie inkomster Konungen icke äger besluta ; samt rörande beviljad tallfri införsel så väl af alla materialier och instrumentalier, som för vissa fartygs utrustande till hvalliskfangst varda från utrikes ort anskaffade, utan äfven för de hemkommande lasterna af hvalfiskfångstens produkter; har Riks-Rättens beslut följande lydelse: Som den Norrköpings Stad beviljade så kallade inqvarteringstolag aå dit inkommande ull, samt brooch quai-atgifter för må!bara våta varor, som sjöledes till Stockholm införas, icke äro att hänföra till sadana nya pålagor, utskrifningar af manskap, penningar eller varor, som. enligt 73 Reg.-Formen, ej må utan Rikets Ständers fria vilja och samtycke i sföreskrifren ordning påbjudas, uppbäras eller fordras, finner Riks-Rätten Sraranderne genom deras råägifvande åtgärder., i afseende å dessa afgifter, icke hafva öfverlrädt berörde 5 i Reg.-Formen, hvarföre och Herr Justit. ombndsmannens pästående om ansvar å dem efter 3och 10 5 i Ansvarighetslagen icke kan bifallas; och ehuru H:r Just. Ombudsm. tillika påstätt, att dessa rådslag jemsäl skulle vara stridande emot 57 och 60 83 i Reg.-Formen; äfvensom att Kongl. Regeringens beslut om nedsättning i kronoafraden för Riddarhytte-kopparverk och radslaget vid den bolaget för idkande af hvalfiskfångst, beviljade tullfrihet innefattade Öfrsverträdelse at de genom Kongl. Förordningen d. 27 Aug. 1723 för bergverks bedrifvande i allmänhet stadgade beskattningsgrunder samt 60 och 61 83 i Reg.-Formen; på grund hvaraf lI:r Just. Ombudsm, påkallat tillämpning af I Cap. 12 3 Rätt. B.; likväl och då härrid inträffar hvad som vid H:r Just. Omb:ns förut framställde påståenden efter detta lagrum varit förhällandet, att Ansvarighetslagen icke upptager dessa fall bland dem, för hvilka ansvar blifsit i samma lag bestämdt, varder i öfverenstämmelse med Rik-ens Ständers beslut angaende anmärkningarne i I. 2 och 3 punkterne af memorialet Litt A. samt i NMem. Litt. C. H:r Just. Ombudsmannens sistomförmälte påstående icke till vidare pröfning af Riks-Rätten upptagit. I följd af denna Riks-Rättens dom, skulle således Konungen i strid med 37 2 Reg.-formen kunna påbjuda, att de skatter Rikets Ständer upphäft, fortfarande skulle debiteras och uppbåras: Han skulle kunna påbjuda nya afgifter, i ordagrann strid med 2 73 Reg.-sormen, utan Rikets Ständers fria vilja och samtycke; Ian skulle kunna förändra och nedsätta de beskattningar, som enligt allmänna grunder blifvit pålagde vissa näringar, och det på sätt att nedsättningen gäller blott för en eller annan af samma närings idkare, men ej lika för alla; Han skulle kunna påbjuda, att i den ena orten, i den ena staden, afgifterna blefve högre, eller lägre än i andra; och Han skulle kunna bevilja den ene individen, det ena bolaget befrielse från de afgifter, som andra i samma vilkor och företag mäste erlägga. Med ett ord: Konungen, som på sätt vi redan sett af Riks-Rättens dom i de föregående punkter, så snart Han finner en Föredragande som icke finner Hans beslut olagligt, kan göra och befalla allt hvad han vill, skulle således kunna beskatta eller från skatt befria hvilken lokal, hvilken menighet, hvilken näring, ja hvilken individ han behagade, och vi hade således åter, om det af Riks-Rätten nu gifna prejudikat fick antagas sisom lag, alldeles detsamma om icke ett fullkomligare envälde, än det Sverge ägde före 1809 och grundlagens stiftande. —— I fråga om de åtalade rådgifvare-åtgärderna ang. åtskilliva af Konungen fattade haelaf; AAAA