Han skaldekonst med tonkoust sammangjntit,. Her ord och toner sammansmält till ett: i Uelgjaten sängen ur hans snille flutit. Å At den han skönhet, lif och färgspel gett: Hi Den rika vexling, som man der förnimmer, I Förtjusar blicken med ett rosenskimmer. ! Folblifretro och nöjen sant han teknat, Dess bild så sprittande och glad man ser; Och bildens färgglans ej af tiden bleknat. i Den lika frisk och färgrik mot oss ler: Ty tidens rost ej snillets alster fräter, Och Norden glada Sangarn ej förgäter. Derför hans Byst för Eder här afläckes; — En bild af Skalden, som ej like har; — n af hans sånger samma glädje våckes, Som deraf våckts i våra tåders dar: Ja, — menskobjertat blifrer ståds detsamma; Ty i dess inre bor en gudaflamma.