Med sista post ingick den sorgliga underrättelsen, ärt Amiral Fischerströms äldste Son, S. Löjin Carl Jokan Fiocherström, vådligen omkommit på sjöresa med Briggen Julie, förd af Kapten Löjtn. George Bagge. Lilldragelsen inberättas af Kapten Bagge, af den 28:de Februari, i följande ordalag: Den 10 Jannari vore vi ungefär 50 leagunes WSW från Cap Hon, då blåsten om morgonen betydligt tilltog och mot eftermiddagen nästan blef orkan från WNW med en ovanlig häftig och bög sjö; vi hade nödgats berga alla våra segel med undantag af Gaffelfocken, och besättningen var manzrant sysselsatt att beslå focken. då en hög sjö kastade fartyget ät lå med sådan säldsamhet att änock af Fockrån rörde vattnet; Lieut. Bildt, som var vid roret blef tillika med mig våldsamt kastad åt lå och det var med möda vi kunde hålla oss fast. Då fartyget rest sig hörde vi rop från Fockrån, men kunde i anseende till stormen icke höra hrad som sades, förr ån några af folket bestörte nedsprungo från fockvanten och repade att flere man fallit öfver bord. Allt löst af tråd som var tillhands kastades ut, men vi kunde icke se annät än några hattar som flöto akter ut. Roret var åt lå och fartyget gjorde föga fart, men sjön var förfårlig, så att båt icke kunde firas i sjön. Uti första bestörtningen såg jag icke hvilka som fattades, men att beskrifva hvad jag kände då jag såg, att jag hade förlorat en kamrat, en vän, den som af Herr Amiralen så ömt hade blifvit mig anförtrodd — är mig icke möjligt! — — — — — — — llan hade varit med på fockrån att beslå seglet och tillika med de öfriga som voro på samma nock (lofvrarts) vid öfverhalningen blifvit kastad öfrerk ran, tre af dem hade uti fallet fått fest uti några ändar, men Lieut. Fischerström och en matros föllo öfver bord. Matrosen kom några minuter etter vår första bestörtning krypandes ötver relingen, han hade tagit fast uti Storvant röstjernet och krampaktigt hållit sig fast under tvenne öfverhalningar; han sade sig blott ett ögonblick hafva sett vår olycklige och saknade vän bredvid sig uti vattnet. Lient. Bildt hans intima vän, som uti flera år dagligen varit tillsammans med honom, kunde, likasom jag, i början nästan icke fatta möjligheten, alt vi hade förlorat den, som alltid munter och glad, vid hvarje tillfälle ökade den trefnad vi funno om bord uti hvarandras sällskap — och dyster förekom oss den öfriga delen af resan, vi anlånde hit den 30 Januari. — — — — — — Hans goda hjerta och egenskaper kunde icke annat år tillvinna honom min uppriktiga tillgifvenhet, hans utmärkta nit, raskhet och påpasslighet gör att jag som hans Capten och kamrat dubbelt saknar honom, att han hade förmågan göra sig ål