Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1842, sida 2

Dessa falska vänner hunna ibland ett folk, som så djupt känner behofvet af förändring, men tillika stär så allena lemnadt af sin styrelse, i frågan om alt tillvägabringa den, göra mera skada, än alla de usla machinationer och korruptioner, som den gamla envaldsandan ännu är i stind att tillvägabringa. Och har man ej sett redan dessa senares svaghet! Har man icke t. ex. i habinelts-Kassa afiären sett huru Svenska Bonde-Standet motstod alla försök, att rubba öfvertygelser eller rättare, alt för ögonblicket af en votering glömma pligten för den egna nyttan? Fanns det väl ej innom såväl borgare som bonde-stånden, minga, hvilkas ställning alldeles icke erbjöd den vanliga garanti man si gerna vill finna i ekonomisk sjelsständighet, men som orubbligen motstodo hvarje frestelse, att svika sin ära och sina uppdrag? Hafva dessa hedersmän ej räddat hela nationens ära, så listigt och så beräknadt stålld på spel; ty ingenting hade mera kunnat visa Svenska folkets svaghet och trälaktighet, än åsidosättandet af lagarna och formerna i denna fröga? Och då de gjort det; då de, på samma gång de insett och erkännt hela osullkomligheten och vådan af Ständs representationen och dess nuvarande former, ändock med så redlig handling värdat Svenska nationens representanters heder och anseende, skulle men ej äfven kunna bära tillit till den stora massan af Städernas och landets våljande medborgare, för att vänsa att se hela denna redan allt för mycket ohåljda plan till en reaktion tillintelgjord, då stunden kommer? Det kan måhända synas besynnerligt, atti detta ögonblick väcka uppmärksamheten på så ömtaliga, så obehagliga ämnen. Men anledningar finnas dertill, och sannerligen är icke Riks-Rättens resultat, en af dessa. Det kommer att blotta hela hetänkligheten af den högre Svenska embetsmannakorpsens samhällsanda och laglydnad, och att visa nationen, att allt sviker henne och att hon blott har att räkna på sig sielf. KK Rx