draza. Att detta imedlertid icke heller så riktigt häller streck alltid eller allestådes, synes af åtskillisa företeelser. Det må vara tillatet att i det afseendet berätta en liten anekdot, som nyligen tilldragit sig. Uti tidningen Allvar. och Skämt inslöt en synnerligen skarp och förnärmande artikel mot en Major G. . . . Innan artikelns författare var känd — eller kanske innan skriften var spridd genom tidningen, jag mins ej hvilketdera — träffades IIrr. G... och M....; och den sednare visade sig mycket förtrolig och vänskapssull mot den förre. Tidningsartikeln väkte imedlertid allmän förlrytelse emot M. . ., sedan det blef kändt, att han var författaren, som sedan utdelat Judas-kyssar. En läkare, den bekante qvicke W. . ., sade M. . .. detta midt i ansigtet och förkunnade honom, att hans nekande (ty han nekade till författarskapet) icke blef i ringaste målto trodt. — Ja, jag vel (svarade M. . . .), det är herrarne, som hata mig; men allmogen har jag på mina fingrar; hos mig var nyss en deputation, och den ordförande bonden sade, att om jag ville sälta mig i spetsen, sknlle det snart vara förbi med alla herrar. Sådant (svarade W. .) gjorde Ni bäst att tiga med. Händelsen är lärorik; den tilldrog sig i en landsort, der någon egentlig aristokrati icke finnes, utan de s. k, herrarne utgöras af embetsmän, köpmän och några bildade personer, som icke höra till något stånd (hvarföre de, löjligt noz, just kallas ståndspersoner). Att en man som skall ex professo föra maktens talan, skryter af att kunna, med massans bistånd, krossa sådana herrar, ja att han icke blyges omtala, det han afhört en sådan propos, utan att strångeligen näpsa talaren, är ett så barockt, så om sanighet (om ej något värre) vittnande upptåg, att man häpnar däråt och mäste beundra en vishet, som möjligen han upsöka sådana mån till sina organer. Men — les extrmes se touchent! Stora föredömen selas icke, som äro rätt betydelsefulla i fråga om förkärlek för antingen aristokrati eller pöbel, med uteslutande af hvad som ligger deremellan. Då nationernes kärna och uplysning gatt godtycket för nära på lifvet, har detta, af instinkt, först sökt sitt stöd uti en liten minoritet, som yrkar en uteslutande rätt till mast och soreträden, d. v. s. uti en aristokrati: men om denna befunnits otillräcklig eller, hvad ännu värre är, bezynt luta åt nationens och sträfva mot det mörka godtycket, då har detta kastat sig på den motsatta bogen och sökt sitt stöd i den raa pöbeln. Jag skall sätta mig i spetsen för massan och lössläppa henne mot Er! så lyder en hotelse, hvilken stundom låtit höra sig från den öfver motståndet från de bildade klasserna förargade despolismen. Gräsligare demagoger hafva sällan funnits än vissa egenkära despoter. Det var med pöbelens hjelp, som Dom Miguel förde sin skräckregering i Portugal. t: 3 RR PE NE er RRD REN sr törn