Article Image
särskild synd, såsom värst, förleder den ensaldige ofta alt tro allan rättfärdighet bestå i alläggandet af det häftigast angripna onda, och later honom derför ofta, i sin säkerhet, sjunka så mycket djupare i det öfriga, som vi, sasom Förf., anse fullt ut lika si förkastligt, lika så förtjent att motverkas med all kraft, som dryckenskapen. Som det imedlertid är omöjligt att bilda serskilda föreningar mot hvarje last, litom oss då istället förena oss fast, uppriktigt och verkligt i den förening mot allt ondt, som Christus sjelf upprättat, nemligen: hans stridande församling. Derester visar Förf. huru Nykterhets föreningarne, — äfven om man medqisver tidens kraf på en särdeles motverkan af dryckenskapslasten, som gör menniskan till en sämre varelse, än ett oskälist djur, — äro fullkomligt ändamalsvidriga i. sin framfart, emedan de strida rakt emot förnuftet. Ville man förekomma något ondt, så skulle man väl gå till orsaken och ej till verkan. Blott så kan man utrota det. Icke är bränvinet orsahen till dryckenskapen, lika litet som maten till srosscriet, korten eller tärningarne till spelsjukan, de olika könen till okyskheten, ja, sjelfva religionen till fanatismen, beväpnad med bila, dolk och bål. Alla dessa ämnen, likasom allt som finnes i verlden, äro till en del i sig sjelfva fullkomligt oskyldiga och oskadliga, till en del nyttiga, nödvändiga och visa, eller till och med, såsom det sistnämda, sublimt, upplyftande, förädlande, då de rätt användas. Det är endast missbruket, som är fördömligt och som förvandlar ofta just det ädlaste till det olycksaligaste; ty vill man sjunga, alltid får man visa, säger det gamla sanna ordspråket. kEmedan man älskar ruset, derför tager man till det lättast erhällna berusningsmedlet. Vära förfäder berusade sig i mjöd, i orienten berusar man sig med opium, de som hafva råd att begagna behagligare och dyrbarare berusningsmedel, begagna rom, arrack, konjac, vin, från piccandon till champagne, till samma ändamål, som den råare menniskan sinklet. Ruset, liksom hvarje missbruk af Guds gålvor, är lika förhastligt, hvarifrån det också härleder sig. Vill man således stifta en Nykterhetsförening, som i sanning skall kunna utträlla något, så bör den utgå från den princip, sjelfva namnet angifver: motarbetandet af allslacs berusning; ty den, som ej är full den är nykter. Endast: nykterhetsifrarnes frenesi har kunnat förvända bemärkelsen af ordet nykterhet till ett absolut ashällande från ett visst slags dryck och måttlighet till synonymt med fylleri. Så lyder dock deras ordbok, hvilket är tillräckligt bevis på förvridningen af deras begrepp. Måä man, genom ord och exempel visa det nesliga deruti ait beröfva sig skaparens ädlaste gåsva, förståndet, och att således sänka sig under djuren, hvilka dock alltid hafva instinkten till ledning. Men hvad är menniskan utan förstånd? En så godt som liflös massa, osnyggare, än det osnyggaste djur. Insåge menniskorna blott detta i hela sin fasa, så skulle de säkert taga sig tillvara att försätta sig i elt dylikt, föraktligt tillstånd. Afsky för detta, liksom för allt missbruk af skaparens håfvor, bör inpräglas hos menniskan från den spädaste barndomen; blott så kan man hoppas att dygdens frö skall slå rötter i hjertat, alltmer utveckla sig, och slutligen bära frukt för tid och evighet; men ej derigenom, att man uppför spenabarn och qvinnor på nykterhetslistor, eller aftvingar nattvardsungdom löften, som redan böra vara inneslutna i deras trosbekännelse, löften, som de ändå ej kunna hålla i hela sin vidd, emedan de äro mot förståndet; men hvilkas brytande inger dem, likasom hvarje annan löftesbrytare, likgiltighet för löftens helad i allmänhet. Så försara dock nykterhetskämparne. De fördöma en enda dryck och den ibland äfven blott i en viss form, aplitssupens, som dock är den oskadligaste af alla, men ej ruset, och lemna dermed vägen öppen för missbruket af alla andra drycker. och si mäste det gå med allt som man blott stöder på yttre. grunder; der kan ej ges någon konseqvens. Ty ville man gå konseqvent till väga, så skulle man ju förbjuda begagnandet af alla rusgifvande celler skadliga drycker, ja af allt AiAi —

25 juni 1842, sida 1

Thumbnail