Litteratur. Nytt svar på den gamla frågan: Hvad shall man såga om detta Nykterhetsväsende? af G. Broome, Prost i W. Sallerup. Lund, Berlingska Tryckeriet, 1842. Ingen, som ifrar för förnuftets rätt, kan annat : än helsa denna utförliga skrift öfver det vigtiga ämnet, välkommen. Den innefattar allt hvad troligen hvar förnuftig menniska tänkt öfver den irrationella nykterhetsfrenesien, som på senare tid synes hafva velat göra sig gällande, samt afhöljer solklart en del af denna nya Jesuitisms machinationer, och i förnuftets namn, afbörda vi oss vår tacksägelse till författaren hvilken, sisom det tydligt synes, skrifvit con amore, af verklig drift för och öfvertygelse om sanningen af de satser, han omfaltat, om också, här och der, några små personligheter sramsticka. Men huru också undvika att vidröra de personer, hvilka just, genom sin falska ilver, bragt den sak å bane, hvaremot man strider? Sjellva Stats-Tidningen har medgifvit rikligheten as förf:s hufyudsakligaste påståenden, hvarutaf man temligen säkert kan sluta till de erfarenheter man gjort, äfven på högre ort, och till hvad slutsatser, man derigenom kommit. De omdömen, öfver ifrågavarande skrift som för öfrigt varit synliga i Tidningarne, hafva varit alltför ytliga, för att förtjena något afseende, ehuru den i Malmö. Allehanda var vidlöftig nog. Den förbigår dock alldeles det vigtigaste, nemligen beviset för huru nykterhetssaken af dess ifrigaste aposllar drifves, uti de dubbla prestbetyg Herr Prosten Wieselgren behagat utfärda samt uppehåller sig nästan blott vid stilen och förtyder hvad den ej vill eller kan förstå. Vi medgifva visserligen att stilen i allmänhet är något svulstig, och vi skulle gerna hafva sett de enkla sanningar, Ilerr Broome utalt, framställda i större klarhet och äfven tydlighet; ty de åro verkligen i sig sjelfva solklara och saltliga för det vanligaste, ofördertvade och oförvridna begrepp; men de framträda dock tillräckligt tydligt äfven ur förf:s ordoch bildrikedom, för att af hvar och en kunna förstås, som ej vill missförstå dem, och man ser, alt det en last varit förf:s ilver för saken, och bemödandet alt ge framställningssättet, all den värme, som han sjelf känt, som någon gång fört honom för linet i ordsvallet. beremot har oftast, genom detta stilens laissez aller, de mest treffande bilder och ordställningar uppstått, som gifvit det hela en anstrykning af originalitet, så ovanlig i våra triviala tider, och dermed ett nytt intresse åt ashandlingen. — Vi halva trött det vara passande att gifva våra läsare ett begrepp om densamma, och derjemte uttala vår egen åsigt om saken, så öfverensstämmande med IHerr Broomes, just vi denna tid, då en General-nykterhets-sammankomst härstädes är i saggorna, för att ätminstone lägga en liten vist mer i förnuftets vägskål, vid ett tillfälle, då fantasier, för attej säga fanatismen, säkert kommer att spela en hufvudroll. Herr Broomes skrift är indelad i flera kapitel ooh slutar med en del upplysande bilagor, hvaribland ofvannämnde dubbla prestbevis af Prosten Wieselgren är den vigtigaste. Alt här uppräkna alla dessa serskilda afdelningar, anse vi öfverflödigt, också gripa de oftast så in i hvarandra, att de endast synas skilda genom ölverskriften. Vi vilja derför inskränka oss till en kort framställning af hufvudinnehållet. Först visar Förf:n, som vi noga böra besinna är en ansedd, aktad, vördad och älskad själasörjare, huru dylika föreningar för vissa dygders befordran, äro rakt stridande mot Christendomen, som i sig sjelf innefattar alla dygder i en enda, den christliga. Det är med dygden likasom med friheten, dygdens lön, der den förekommer i pluralis , är det ej särdeles värdt med den. Om således presten i sin och hvar och en annan i sin stad, med ord och exempel, predika sann christendom, der predika de äfven nykterhet, kyskhet, redlighet, menniskokärlek, med ett ord, alla goda egenskaper, som böra utmärka den himmelske fadrens barn och Christi syskon. Ett motsatt handlingssätt hvarigenom man framsfåller an