Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1842, sida 1

Fyllen upp till gyllne rand bägarn, lika djup som vid: Vänner! för vårt sosterland och vår sköna, gyllne tid! Hvarje tanke är ju fri, sagdt och askrifvet, tryckt blir all som har blifvit först befallt utaf högt spioneri. Och min mun, i muntert lag, öppnas utaf drufvans saft, endast sanning talar jag, fördomsfritt, med lifvad kraft. Stiger sobn, då dagen gryr, sjunker hon så blir det natt. och man bränner sig besatt, om man inte elden skyr. Den, som icke ser, är blind, lam, denssom på kryckor går, mångens ord är blott en vind, menskan spår men Herran rår.