i sång och musik, på inte vis är constateradt, och alldra minst genom konstvännernas blotta tillkännagifvande? Hvad kau då vara orsaken till denna häftiga längtan efter Hr Fiebig, som här, till en början. skulle uträtta det för musiken föga gagnliga, att han tog brödet ur munnen på de personer, som här förut egnat sig åt musikundervisningen. Månne ändamålet med hans hitkallande är att åt en enskild musikalisk faction lemna en anförare, som den endast saknar, för att öppet uppträda mot en annan, åtminstone mera allmänt omfattad, och hvars fall deraf då kunde blifva en följd? Är det så! Hvad skulle då den rälkände läraren säga, om han, efter en kort tid, funne sina förhoppningar felslagne, och sig vara, i stället för en efterlängtad lärare, blott ett simpelt skaderedskap i förstsagde factions händer? Må Hr Fiebig taga saken i betraktande från båda sidor; sådant skadar i alla fall ej, innan man beger sig på resan.