got alhu-nnare. da kan man taga för tämligen gilvet, alt det förra inträffat. Vi hafva hört det inkastet, att grosshandlaren icke kan forskrifva varor till så lagt pris, som den i grosshandel luskande minuthandlaren. om delta inkast vore gerundadt, sa skulle vi för vär ecl anse det sasom ett bevis för — — alt grosshandel alliriz borde finnas, sisom serskildt merkantilt yrke: erosshandlarne sjelsve anse det naturligtvis blott s som ett bevis, att deras yrke bör skyddas. Skälet, hvarföre den ene skulle kunna gora införskrifningar med lägre ombostnader än den andre, uppgilves vara den dryzare beskattning, som drabbar denne. Om detta skulle vara förhallandet, d. v. s. om t. ex. en erosshendlare till stat och stad verkligen erlade så mycket mera, sem möjligen en af hans minsta soupter kostar mera än de fleste minuthandlares största; så bevisar detta blott att den pligt icke blifver ärlict fullgjord, som aligger taxeringskommitlteerna. Hvad upgifterna till dessa vilkommer, så torde vi icke vara ensamme om den observalion, alt disproportionen härutinnan betinnes ingenstådes så stor, som just vid de betydligaste rörelserna. Nästan allsrig fir man se en handtverkare eller smahandlare med 500 riksdalers inkomst uppgifva 45350: men exempellöst är ingalunda, att en man, hvars inkomst ögonskenligzen mäste 2å till 30.000 Rdr, hillert besvärat sig öfver att hafva blifvit taxerad tiil 435,069. Inom nåringsverlden sinnes för närvarande hvad som fordom fans inom bördens verld: en aristokrati, som icke blyges att, ju rikare den ar, vilja slippa med desto mindre andeli afzifterna till staten. Den utländska handelen, det meste erkännas, kan ge föga vinst ja förlust i stäliet för vinst; men i allmänhet bör den vara mest vinstgifvande af alla rörelser, så vida den shötes med tillräckligt kapital och tillräckligt förstand. vi säga P allmånhet, ty några fö, enstaka erempel af fabriksrörelse och minutlandel, som skapat en stor förmögenhet, bevisa ingenting i det hela. Detta tyckes tämligen klart träda i dagen just genom anspråken att — — få vara ensam. Det han supponeras — och perioder hafva sunnils, då suppositioner nära nog gått i fullbordan —, att hela corpsen af dem, som pretendera att ensamme besörja den ulrihes handeln, sköter sin näring så illa och diraf fordrar en så oskölig vinst, att minuthandlarne icke kunna vederbörlicen förse den konsumerande allmänheten med varor eller måste lata henne betala dem högre, an skåliat vore med en väl skött utrikes handel. Emot ett s dant förhållande skulle således intet korrektif finnas? minuthandlarne i första hand och allmänheten i andra skulle således ändock nöd2as bero af grosshandlarne? — Visserligen kan denna supposition äfven omvändas och minuthandlarne antagas drifva sin rörelse på det sätt, att konsumenten nödgas vända sig omedelbart till grosshandlaren, som da blisver föremål för likadana reklamalioner från minuthandlarens sida. Men båda delarna bevisa blott, alt ett korrektif behöfves 1 ömse sidor, hvilket dock bestämdt kommer att i allmänhet blifva obegagnadt, blott deriöre att det finnes; ty, såsom vi redan sag:, ingen sinner sin fördel vid flera rorelser, sa länge Imar och en nådgas att sköta sin med skäliga anspråk. Att denna naturens anordning blifvit gjord till positif lag, är just det som bortskämt allt samman. Detta är den moraliska och statsekonomiska sijan af saken. Den juridiska ger ej heller grosshandlarnes anspråk något stöd, om icke lagen skall hårdragas.