Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1842, sida 1

och esslersolia domen. samt otjenligheten af våra domstolars organisation, som vallar att vi behöfva tre gånger större fängelser än eljest, och som ej känner sig af egen mensklighetskänsla uppmanad, alt dels ändra de dåäraktiga institutioner, hvilka vålla att ett slags serskild sångelse-besolkning uppstår midt ibland oss, dels hämma de missbruk, hvilka göra att de olycklige, som en ging ingitt i denna klass, alldrig kunna rycka sis derutur åter in i samh: ällets gemenskap, kan man icke vänta något i detta afseende. Men sedan dess mått en gång är rägadt, och folket lärt six inse beskafsenheten af den kräfta. som bortsuger den stora mägdens krafter, och vallar all dess ofärd, mitte väl ej dessa fängelsepalatser behöfvas, för att undandölja uselheten i institutionerna: i lagstifstning och administration. bet är ej längre en hemlishet, att detär var stiende armåe och i synnerhet den värsvade delen deraf, som aflemnar den på lingt största delen af nuvarande säna else-befolknins; alt hälften al ålerstoden utzöres af sådana, som egentligen icke begått brott emot, om jag så må säga, tio Guds bud, utan emot detta virrvarr af tiolusende tals bud, hvilka våldet, ezennyttan, maktbegäret och oförstandet infört i den så kallaZe Närings-lagstiftningen, denna hydra, som blott tjeaar till att afskräcka hopen för att lata de som mata djuret, rikta sig: att på detta sätt största delen af hela denna befolkning är ett offer för okunnigheten om medlen alt försörja sig; för hindren alt få på bästa sätt göra det: för utsigter na och löftena att på annan väg än arbetets kunna det: och slutligen för en onämmbar mängd af anledningar, icke beroende af dem att afbjelpa, sedan de en gång varit nog olycklige att komma i beroende af myndigheterna och röna verkningarna deraf allt ifran expeditions-läljan som ej på månader expedierar remisserna, ända till sangvaktare-egennyttan som söker hålla gästerna qvar i kosthållet. Men hvad löner det att upprulla ridaen för hela denna uselhet. De som borde skämmas derför skåda i hela sceneriet blott en nödig attribution till royaulelens spektakel; och de som borde af sorgespelet manas alt tänka på barn och efterkommande däras ännu af hoppet, alt rikedomen, foretrådesrättigheterna, undantags-lagarna och den så hallade lagliga ordningen skola vara allt för dem. Saledes nog härom för denna gangen. KR KRK