Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 maj 1842, sida 1

Stockholm, d. 16 Maj. (Korrespondentartikel) Hela sista veckan har nästan ingen ting härstädes väckt uppmärksamhet eller utgjort samtalsämne, utom den förfärliga branden i Hamburg; och då ånglartyget från Lybeck i går ankom, var Skeppsbron fullsatt med nyfikna. De underrättelser, som anlände med angsartyget, älven som de, hvilka med posten i dag inträffat, hafva lyckligtvis framställt olyckan icke alldeles så stor, som de första brefven gåsvo anledning att frukta. Svenske ConSulns första rapporter lära i synnerhet hafva i falsk dager framställt händelserna. Mannen synes verhkligen blifvit förskrämd och icke haft reda på sig. Omkring en fjerdedel af staden skall vara afbränd; men invånarne hafva från det kringliggande landet erhållit betydliga understöd af alla slag, så att ögonblickets nöd åtminstone är afhj: uptAffärerne hafva åter begynt sin jemna gång. Endast ett assurancecompagnie har förklarat sig insolvent. Nya Börsen lärer verkligen vara skonad af lågorna. Ohyggliga oordningar hafva blifvit begångna, i synnerhet mord å flera personer, som voro s)sselsa tte med sprängning af hus, och som af pöbeln togos för mordbrännare. — Men det lönar iche mådan alt skrifva härifrån vidlystigt om denna händelse; förmodligen äro direkta underrättelser ankorna till Götheborg, innan detta hinholm; och man fir förmodligen snart se ätskilliza märkliga resultater. Ett tyckes åtminstone cvifvet, nemligen att vissa varor, som hufvudsakligen hemtades srån Hamburg, såsom silke o. s. v. stiga i pris. IIvarje olycka har vanligen med sig vinst för någon. Här går ett rykte, förmodligen äfven föranledt af Consulns lätttrohet, att en lumpsamlare, Jude, är arresterad, såsom misstänkt att hafva påtändt Sitt hus, som var högt assureradt. Hela denna historia är imedlertid apokryf. Den kära nyhet, Minerva för en tid sedan hade, att Riksrätlen frikånt de höge anklagade, syI I I I ner dit. Sensationen har varit omätlig i StockI ) I j nes icke ännu vilja bekräfta sig — ännu, han I j man säga, ty derhän gir det väl ändock, hvarom man han vara fullt öfvertysad. Men någon hake, någon liten tvekan fins vil ändock; fy alt vissas skrik emot hela åtalet reducerar sig till Gustaf Adolfs (den stores uttryck om Erik XIV:s assifvade fiender, att efter som de månge voro, voro de alle oskyldiger, det: måste åtskillige inom sjelsva rihsrätten begripa. Först ridde en jargon, att Utskottet burit sig småaktigt och kåältringaktigt åt, som anmärkte si många sel. Nu har man kastat siz pi en annan bog: man antyder, att Justitie-Ombudsmannen oförsvarligt illa utfört äåalet. vi kunna äcklas åt allt det pjäller, man fir höra öfver det themat: Justilie-Ombuds: mannen borde hafva nedlagt talet och uppoffrat sig genom den hågsinta sförklaringen, ait han icke ÅFunne någon sak med de röltsärdige männerna. Man gör sig de aldra vidunderligaste begrepp om en folkets actors ställning och skyldigheter. Å M