icke kan vara obetydlig, låter ännu icke bestämma sig. El!en tog sin hörjan den 3:te kl. 4 till 2 om morgonen i en gård vid Deichstrasse, och vinden, som rasade med en till storm gränsande häftighet, jemte den förezående ihållande torkan bidrog snart att gifva den en sädan makt och utsträckning, att den gick öfver till det närbelägna Steintwiete och östra sidan af Rödingsmarkt och, sedan den på få timmar helt och hållit tillintetgjort Steintwiete, försatte hela det imellan Deichstrasse, Hopfenmarkt, Burstah och östra sidan af Rödingsmarkt inneslutna quarteret i den ögonskenligaste fara, som då äfven allt för snart förverkligade sig. Omedelbart öfver hvarje qvarter framstod Nicolaikyrkans torn, hvars kopparbeslagna tak, kl. 125 började glödgas, och itände de i det inre aftornspetsen befintliga bjelkarne, så att snart de derur sramstörtande eldslagorna omhvärfde hela tornet. Omkring 34 till 3 nedstortade ändtligen spetsen och utbredde elden öfver alla de kyrkans omgifningar, som hittills blifvit förskonta. (Af den fara, hvarmed den förra Börsenhalle hotades genom tornets förväntade instörtande, hade vi redan förut nödgats utrymma vår redactions-bureau och tryckeriet för värt blad, så att vi befunno oss urständsatta att utgifva vart till största delen satta Torsdagsblad.) Genom den näring, som elden fann i det nu af densamma angripna qvarteret bestående af: Bohnenstrasse, Mählenbräcke, Neuenburg,