Jmnmm.: A regeringen vidkommer, så torde vi hafva föga partiskhet att frukta från det hållet för dessa samma despoter. Ingen fara låge sedan uti den större lätthet, som man hos hufvudstadstidningarna supponerar atlt reflektera öfver nyheterna; i det facket skola vi nog slå oss ut, blott det förtryckande monopolet med nyheternas färskhet försvinner; ty i detta är det väl ändock, som despotismens rot ligger. Vi hade väl ännu några små förslag att göra, t. ex. alt landsorts-publicisterne måtte öfverenskomma att aldrig reproducera något ur Stockholms-tidningarna; men vi frukta, att detta vore blott ur askan och i elden, ja, nästanj värre än den redan omnämnda utvägen att icke berätta några nyheter från våra respektive landsorter. Än ytterligare vore det ett förslag, men som vi visst icke, utom i djupaste förtroende, vågarnämna, sedan det nu en gång är oåterhalleligen beslutet, all vi måste emancipera oss, nemligen att låta Stockholms-tidningarna gå sin hosa och vi gå vår, betraktande vår olycka såsom en naturnödvändighet och utan att förbittras , sisom Wexiö-boen förbittrades öfver Vesterviks-boen för dennes oförskämdhet att halva sjö-lransport, då han sjelf N exiö-boen), som var lika god karl, måste betala sorbönder för sina varors hemförslande. Wexiö-boen hade alldeles rätt. Vi äro lika gola karlar, som Stockholms-publicisterne; och någon ting måste påhittas, för att göra dem sisom en af oss. De växa oss öfver hufvudet; äde blifva för stora. Och den, som är för stor och lång, blifver alltid despotisk och förolämpande mot hvar och en, som icke är lika stor och läng; då han skall tala honom till, måste han antingen sc ned på honom, eller och se öfver honom ;och i häda delarna ligger öfvermod, äfven om den öfvermodige skulle svärja vid trollkarlens hufvud, att det icke är så illa menadt.