RR S-k . ff Sk t!ttS isera alltid öfver tie: och desse äga allt skäl (tt klaga öfver despotism, älven om i öfrigt depoterne vore slipade nog att icke handhafva sill I ålde under tyranniska former eller alt icke strila med andra vapen än sådana, som deras mottändare bruka. Iläraf följer, för jomnvigtens uppätthållande, att en pluralitet, likasom en enskild som har med sig en pluralitet, icke får eller bör a begagna alla fördelar, på samma sätt som en minoritet eller minoritets-ledare får begagna dem. Den förre måste, för att icke vara en odräglig tyrann, låna den sednare sitt svärd, taga honom II bakom sig på hästryggen, på det han må hinna fram, upplåta stridsbana äfven åt honom 0o. s: v. Det är blott ett styggt och öfvermodigt gäckeri alt säga honom: gör dig sjelf et svärd, skaffa dig sjelf en häst, bygg dig sjelf en beqväm stridsd bana. Framför allt är det tyranniskt af den star( ke att kindpusta tillbaka, då han blifver kindpustad ; den, som har största näfven, bör af humanitelen hindras att slå igen. Att. af allt detta draga slutföljderna och göra tillämpningen på förevaraude fall är mycket lätt. Ulufvudstads-tiiiningarne böra icke få yttra någon opinion, ty därigenom förvilla de blott oss i landsorterna; och de böra aldraminst få yttra sig om oss, ty om vi svara, så är det icke partie egale. Deras opinion år alltid förtryckande och tyrannisk, emedan läsarne en gång fattat den tron , alt i hufvudstaden är man bättre än annorstädes i tillfälle att bedöma saker och personer, då man har dem på nära hall under ögonen. Af detta sednare förhållande följer också ett nytt slags tyranni, som icke får förbises: Stockholms-pressen borde med all makt afbållas från att berätta nyheter; ty det är klart och gifvet, att dess nyheter alltid kunna vara bäde ymnigare och färskare än våra. Mot detta onda finnes väl ett verksamt medel, hvilket dock ty värr icke står i var makt alt tillvägabringa, nemligen att Stockholm upphör alt vara hufvudstad. Detta åter skulle i längden icke hjelpa oss, åtminstone icke oss alla; ty då blefve förmodligen någon annan stad hufvudstad i stället, och blott dess tidningar toge arfvet efter Stochholmstidningarna. Och det värsta vore, att sjelsve de nu på den orten existerande bladen blesve snart icke ensamme, ty man kan vara säker, alt, om ingen annan, åtminstone diverse af Stockholms-publicisterne flyttade med regeringen och förderfyade handteringen för de nu herrskande. Vissa städer, såsom Upsala; Norrköping, Carlstad, hafva väl för närvarande inga andra än renläriga och loyala blad; men hvem kan försäkra oss, alt med hela det följe, som en flyttande regering droge med sig, icke komme åtskilliga mindre renläriga och loyala författare, ja boktryckare, som skämde bort den hittills radande goda andan? Och tvärtom, där endast liberala tidningar nu finnas, uppstode säkert motståndare mot dem. Vi äro således rädlöse i afseende på denna punkt, eller det tyranni, som ligger uti Stockholms-tidningarnas olyckliga vana att om ossentlisa saker berätta nyheter, och det innan någon af oss kan erhålla dem. Ett olullständigt surrogat ligger uti möjligheten för oss att före Stockholms-bladen berätta landsorls-nyheter. Ösverenskomme vi att sluta upp med begagnande af detta företräde, så skulle vi visserligen derigenom sätta Stockholmsbladen på en till viss grad förknappad kost; men det är dock icke gisvet, hvem som i längden komme alt mest magra på den dieten. Någon annan radikal och osviklig utväg se vi således icke att mildra Stockhohnspressens tyranni i nyhets-vågen — så vida denna press icke skulle frivilligt afstå sin fördal, hvartill dock föga utsigt finnes — än att hos lagstiftningen utverka ett såädant tillägg i Tryckfrihetsförordningen, att tidning i hufvudstaden må ej om ofientlig händelse eller handling eller diskussion något berätta förr, än åtminstone två postdagar till alla rikets orter förbigått. Alldeles utan hopp om framgång borde värt förslag icke vara, enär 1:o hufvudstadens representanter äro få i jemnförelse med hela landets, och 2:0 sjelsve desse få icke tyckas hafva någon öfvervägande kärlek till hufvudstadens blad, åtminstone icke till da mect desnofiska hland dam: an hand