GÖTHEBORG. Vissa af våra medbröder i landsorterna hafva länge sysselsatt sig med ett ämne, som är af hög vigt, men hvaruti vi för vår ringa del ännu icke kommit att yttra oss, nemligen frågan om Landsorlspressens emancipation. Det ok, som Stockholmspressen pålagt oss, är så tungt och så nesligt, att vi äro skyldige oll tacksamhet åt Östgötha-Correspondenten, Phoenix, Najaden m. sl., som gilvit impulsen till dess asskuddandeImedlertid tro vi, att, innan vi yttra oss om emancipations-sättet, det vore nödigt att något närmare bestämma, hvari oket eller ofriheten egentligen bestär. Först och främst är det en odräglig opinionsllespolism, bestående däruti, att en mängd personer här i landsorterna inbilla sig, alt de böra tänka så, som någon eller några Stockholmspublicister tänka, angiendo allmänna ärender. Det olycksaliga härvid är, alt Stockholms-publicisterne icke vilja tänka lika, utan ligga i ett evigt krig med hvarandra, hvarigenom händer, att en hel hop personer icke veta, hvad de skola tänka, hvilken olycka sträcker sig ända till ätskilliga publicister i landsorterna. Desse råka derigenom äfven i kif med hvarandra, så att den ene ser svart, där den andre ser hvitt, och tvärtom. Nu vill en ytterligare olycka, alt alla opinioner icke äro lika starka, och all sålunda anhångarne of den ena t. ex. äro tie, när anhängarne af den andra äro tusende. Tusende tyran