Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1842, sida 2

Vi hafva för detta omnämt den olycka som den 27:de Mars träffade Skeppet Africa, fördt as Capten Dannberg, på Algiers redd; men då vi nuv iga framför oss Algieriska Tidningen Akhbar at den 7:de sistl. April, som upptager en detaljerad berättelse om olyckan, anse vi oss ur nämnde Tidning böra i osversaltning reproducera följande utdrag, si lydande: Det stolta Svenska Skeppet Africa låg på redden, afvaktande ett gynnande ögonblick för att assegla, då, d. 25 om aftonen, en Ost-Nordostlig vindstot plötsligt osversoll det på ett redan förfärhat upprördt haf. Ett djupt mörker herrskade under denna stormiga natt; emellertid kunde ett hör stationeradt krigsskepp, Euryale, bemärka det lace, hvaruti fartyget, drifvande för sine ankar, befann sig. Besalhafvaren Hr de Sandfort (samme officer, hvilken vårt blad haft flera tillfällen att uimärha för den ädla ifver han visar när en trängande fara är förhanden) utskickade straxt den starkaste af sina båtar mot Africa, för att försöka alt rädda åtminstone besättningen, om hafvets och vindens valdsamhet icke tillät att bevara fartyget fr den catrastrof, hvarmed dess förfärliga belä-enhet måste sluta. Vid åsynen af nödsignalerna från Africa, sorcerade under otroliga ansträngninsar de osforskräkta sjömännen från Euryale sin rodd för att uppnå Africa, hvilket slutligen lyckades dem, tusen gånger utsatte för att krossas af stormens fördubblade raseri. Först mot kl. 2 på morgonen, just på vägen att bortryckas af bränningarne, befann slupen sig lyckligt utom all fara, efter att hafva upptagit 8 man af besättningen och en sick med 4600 piaster. Sedan fartyget nalkats kusten, maste man rädda Kapten, som icke hade velat lemna sitt skepp och som befann sig i lisssara med 6 man af sin besättning, qvarblifne hos honem. bet var uti detta ögonblick, Hr Alexander (zaudin, eommissar vid flottan, sättande sig i spetsen för slera tjenstemän beslöt, understödd af sina behjertade följeslagare, att uppoffra sig för de arma skeppsbrutnas räddning. För detta ändamål anordnade han ett slags färja (ra et rient) men denna manover, oupphörligt hindrad af vågorna, som osversköljde arbetarne och med våldsamket kastade dem på de omgifvande klipporna, var besvärlig och isynnerhet ganska farlig, af det skäl att, som männen på Africa, utmattade och kraftlösa, icke kunde med nog styrka hålla sig fast vid stödjopunkterne man måste bära dem, till hälften springande, midtegenom bränningarne och med fara, både för räddande och räddade att bortföras af hafvet. Slutligen efter 3 timmars oerhörda ansträngningar befann sig kaptenen och resten af hans besättning i land. . Hr Alexander Gaudin, en ung man afädla tänkesätt har icke allenast visat prof på insigt och mod m der ledningen al raduningsverket, utan han bar