Till Astonbladet. A ftonblallet har visat våra artiklar om militärväsendet den uppmärksamheten , att upptaza dem i sin stora och vida kringspridda lidning, och vi äro det, pa visst sätt, förbundna derför, emedan de äro af tillräcklig viet, för att förtjena så stor pablik, som möjligt, ehuru vi, utan att i nagon men vilja jemföra var tidning med det mäktisa Aftonbladet, tro den vara läst tillräckligt, sar att sjelf sprida sitt innehall till dem, det intresserar. För var egen del är det oss derfär temligen likgillist, om vara artiklar blifva reproducerade eller ej af andra tidninzar, t. o. m. af sjelfva Aftonbladet. Troligen har det eCcks upptagit ifrågavarande arlikel. om ej fr allimm uhetens och sakens skuld, atminstone for sia egen skuld, emedan det sunnil öämnel vistist nog, för att ej, utan sken af partiskhet, med tystnad kunna förbigås. En ofrivillig afhäljning af sitt innersta har dock Aftonbladet lätit komma sig till last, vid behandlingen ar militäroch isynnerhet artilleri-v sendet eller rättare oväsendet. Först och irim-t har det val upptagit vär antagonists yttranden öfver militär-undervisningen: men ej vara: en sak, som, af ofvannämnde skäl, går oss detsamma, men som ändå vittnar om partiskhet. livad Stockhohms-kämpen för militärundervisningens förbättring, isynnerhet af den som meddelas på Marieberg, beträffar, si kunde A. B. ej gerna undga att införa hans uppsatser, ehuru det, på det länga afbrottet i hans senaste svar, nozsamt syntes, att det vill försvaga dess verkan. ror det andra har det, da dei täcktes införa vara uppsatser om militäroch artilleri-våsendet, behagat stympa dem och utgallra hvad det, i sin vishet, ansett för mindre vigtigt, och dock torde det vara en förf:s ovillkorliga rättighet att begära, att, da dess arliklar. honom o tspordt och af honom oombedt, begagnas, de matte införas i sin helhet och ej, efter behag stympade, hvilket alltid måste skada den verkan förf. beräknat, och oftast framställa saken i en sket dager. Vill en publicist ej uppfylla dessa billiga anspråk, så bör han heldre hata bli att tillegna sig andras egendom. Och för att nu kröna alla dessa tilltag, behagar A. B. för det tredje, att alldeles förbise slutet af vär senaste artisel i nämnde ämnen, hvilket dock innehåller de vialigaste bevisen f.v sanningen af värt påstående om oduslisheten ar var närvarande artilleri-styrelse isynnerhet och hela vår militär-organisation i allmänhet, oaktadt det, med en oppositions-sprakande ingress, skyndade att införa början deraf. Men se, just denna ingress, som var beräknad på sa mycken effekt. har troligen hindrat Å. B. att införa resten af artikeln, emedan det låtit narra sig al sin egen inbillning att anse vår artikel, såsom ett ypperligt tillfalle att åter anfalla Braheväldet, hyilket misstag det i fortsättningen af vår artikel förmodligen insett och funnit, att den är riktad met ett helt annat häll, som A. B. gerna vill taga under sina breda vingars skugga. Sådant är imellertid ej vackert, och ehuru vi äro längt ifrån att ladta det förhatliga Braheväldet i försvar, hvarom senast vara Reslexioner öfver femte brefvet af en gammal Bekant, bära tillräckligt vittne, vilja vi dock gerna ge sjelfva fan rätt, om han har rätt, och ej skjuta skulden på honom, för det han ej rir för: han har nog ändå att bära för egen räkning. Oss gör det, som sagdt är, detsamma, om A. B. numera intager fortsättningen af vår artikel, — hvilken stod att läsa i N:o 23 (36) af denna tidning, — eller ej: vi hafva härigenom blott velat göra allmänheten på nytt uppmärksam på Aftonbladets taktik, och detta på hvad dess frid tillhörer. Det är för öfrigt ej första gången Aftonbl. beeagnat detta stratagem att ej ge fortsättningen på en sak, som ej smakat det. Isynnerhet påminna vi oss Dr Thomanders intressanta afhandling i represensations-ragan, angående valrätten, hvilken, om vi ocksa ej gilla den till dess principer, dock utvecklade frågan på ett så intressant och orizinellt sält, att man framför allt var nyfiken att se sielfva tillämpningen af dessa principer ; men se, derPå vantar man ännu förgåfves. Ått sådant kan intrafla al Åomska är ej gerna mäilioef i