Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1842, sida 2

Artilleri-Sång. På oss och på kanonen förlitar sig nationen: för våra fäders land vi vapnet fått om hand. Hurra! hurra! hurra! Af Sagas ord vi märka, vi ej för glömskan verka; af fädrens minnesskrift vi manas till bedrift. Hurra! hurra! burra! Ej drakens skatt vi vakta; blott ärans sak vi akta. Den skall historia bli för värt Artilleri. Hurra! hurra! hurra! Kanonen är i norden en del af fosterjorden. Den frie Svensken bröt sitt värn ur klippans sköt. Hurra! hurra! hurra! Uti kanonens kammar göms dundergudens hammar. Af ell är hammarn-skaft och åskan är hans kraft. Hurra! hurra! hurra! Att kasta ödets tärning — är en kanonens gärning. Tili dans uppå hans klot har lyckan ställt sin fot. Hurra! hurra! hurra! Kanonen följom gerna! Hans språk är kraft och kärna; hans handling är och var afgörande och snar; Hurra! hurra! hurra! Fast mängden fattar föga kanonens språk, det höga: värderas aock hans ord af ärans män i nord. Hurra! hurra! hurra! Når glädjen eller sorgen besöker kungaborgen; når folket tackar Gud: du hör kanonens ljud. Hurra! hurra! hurra! När krigstrumpeten skallar och oss till striden kallar; du hör kanonens röst, med echo från värt bröst: Hurra! hurra! hurra! Och fort med eld och låga mot fienden vi tåga. Till seger eller död oss Skandiens åra bjöd. Hurra! hurra! burra! Hurra! kanonen vida ses död och låga sprida. Bland moln af rök och dam han bragder ljungar fram. Hurra! hurra! hurra! Vi följa intill döden, i glädjen och i nöden, ehvart kanonen går. Hans åra år ock vår. Hurra! hurra! hurra! Och tröttna vi att strida, vi stupavid hans side, Från ärans rosenbädd och ån vid grafvens brädd — jag hör hans sång. Hurra!