Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1842, sida 2

Frän Red:s tiorrespondent. Stockholm den 12 April. Dagligt Allehanda har meddelat ett Regerings-beslut i anledning af Rikets Ständers Skrifvelse, vid sista riksdagen, om dispositionen af de ä Stals-Utz ifts-titlarne uppkommande så kaliade Besparingar, hvilken är af natur att väcka synnerlig uppmärksamhet , dels dersore, att skrifvelsen derom skall vara kontrasignerad al Hr Munthe, hvilken i och för åtskillige af de före sista riksdag gjorde grundlagsvidriga dispositioner a Statsmedlen, och deribland just å besparingarna, nu är sub reatu inför Riks-Rätten, dels emedan i det Kongl. beslutet skall återfinnas det gamla s7stematiska forklarandet: att Wi vid förekommande frågor om användande af å titlarne uppkommande besparingar, vilja besluta med den rätt Oss enligt Grundlagen tillhörer. Det är besynnerligt att man alldrig skall få se den så väl behöfliga förklaringen, att kongl. Maj:t en gang vill besluta: enligt den pii llonom af P.cdor älagges, utan alt endast rättigheteraberopas. missförstådda såsom de bittills varit: om till följd af oförstånd om det konstitutionella stats-skickets allmänna principer, eller om sjelssa grundlagens ord, möjligen orätt atergisna genom en selagtig -öfversättning, då H. M. ej kan läsa landets grundlag på Svenska; men mer än allt detta måste det förvåna, att såsom organ för en sidan förklaring, finna den samme embetsman anvind, som ännu befinnes tilltalad inför Domstol för det han, i strid med grundlagen, till verkstälJighet befordrat II. M:is förut, i enlighet med Dess tänkesätt om nämnde dispositions-rätt, fattade beslut. Ett sädant exempel af förakt, icke endast, pi sätt länge varit vanligt, för Svenska nationalrapresentationens beslut, utan numera äfven för elet allmänna moraliska begreppet om en anklagad persons ställning i samhället, torde väl ingen Europeisk Statshistoria framvisa. Åtminstone finnes från våra fordna envåldskonungars tid, icke något si opassande alt citera; och mer än allt, hvad som bittills händt, torde detta vara eznadt att för samtiden bära-vittne, att Regenternes godtycklighet, som man trott sig hålla inom lagliga skrankor genom råds-ansvarigbeten, qvarstar lika obehindrad och ohejdad, i trotts af de konstitutionella garantierna. Herr Munthe framstår i detta fall, såsom elt bevis på huru djupt rättskänslan inom var högre administration sjunkit: och att begreppet om det anständiga, sådant det både hittills varit förstått och mäste af hvarje moraliskt handlande man förstås, är obekandt för nuvarande Ministeren, mer och ej mindre än för dess företrädadare, sorglige i åminnelse. Men detta Hr Munthes officiella framträdande, med ett nytt storskryteri för det kongl. prerogativet, skulle det måhända vara en ödets skickelse i närvarande stund? De i Riks-Råtten deltagande organerna af landets högsta Domarmakt och Embetsmannakorpser, kunna de väl, äfven derefter, anse sig befogade att betrakta sakernas ställning ifran den vanliga så kallade loyala, men rätteligen loja synpunkten, der styrelsens makt och inflytelse hittills visat sig vigtigare, ån allt annat? Eller skulle de äfven nu icke finna, huru hela adn inistrationen, den högre först och den lägre efter, är.på vägen till en afgrurd, der slutligen pertonerna miste uppbära lönen för falska principer, scisteg och omoraliska förhandlingar? Skullede ej finna, i I I l i