ombudsmannens stillatigande vid den uppenbara kränkning af rättegängssormer och grundlag, som egt rum dervid, och hvarvid bresskrifvaren, med skäl, frigar, om dessa Herrar föreställa sig, att ett utbrott al folkets missnöje, sådant som 4858, nödvändigt bir föregå deras Verksamhet? Obekripligt vore verkligen huru dylika tilltag kunna Ådorblilvac-oRäpste af lazens högste bevakare, om man ej kände det gamla ordspråket: Den ena korpen husger ej ögat ur den andra.? — Äfven vid de senare besordringarne m. m. hafva de nuvarande rådgifvarne adagalagt sin nullitet. Huru hide det eljest varit möjligt, att uppenbart visa hkrilha förtjenster man finner värda belöning, i det man, med förbisaende af, oftast äfven till bokstafven, fsort,entare n.edkande, sisom Borgmästaren IFOlm i Stockholm, Borgarestandets visserligen ej oppesilionsmåäsigt sinnade ordfarande vid senaste Riksdag, m. si. tilldelar de betydligaste domsagor åt en ffelleday, en Bagge, en Jacobi, en Lewm, en Eneqvist och, fram sär alla, at en Rehbinder. ligger ej dori ett öppet bar af den allmänna rösten? Stiderne torde också sran deles ahta sig att välja sina borgmästare till representanter, då de se, alt e endast begagna sitt kall illl spekulation på Domsagor. Bresshrifvaren har tydligt tramstall de vackra motiverna till dessa Vefsordringar, lxwaribland Hr Rehhindars är isynnerhet talande, i det han Vullhörde Riddarhusets kammarjunkare virtusser, hvilka alltid skrilade på beha lisa melodicr, ackhompaenerande sig med klackarna. — Helt kort vidrör Förf. de tomma nådebetygelserna inom bofvet, hvartill äfven adeliga och riddare utnämningar kunna räknas. Det enda, som f rundrar oss är, att ännu nagon, som sätter ringaste värde på sig sjelf; kan vilja emottaga dylika leksaker, som nu delas af kreti och pleti. Minst hade vi väntat det af Slafsrhdet Fålrwus, och äfven af Pres. Westerstrand, som, för några år sedan, så förnuftizt alfslog den adeliga utmärkelsen, för Presidentplatsen i Statskontoret; men tempora mutantur etc. För öfrigt kan en sann patriot ej annat in sågna sig åt, ju mera sådana nadelevisninzar missbrukas, såsom då nordstjernan tilldelas en Lundgren o. s. v. Dessa korruptionsmedel farlora derigenom mer och mer af sin sordna maziska kraft, och redan den svagaste sjelskånsla är tillräcklig att bevara från deras villande inslytande(Forts.)