Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 mars 1842, sida 1

Utdrag af ett Bref från Bohus län. Under det pigsjukan härjar i Småland, grasserar här på orten det så kallade Läserlet, Methodismens tvillinghroder. Dessa epidemiska åkommor, ehuru till karakteren något olika, härflyta utan tvifvel båda fran en viss sjuklighet i hjernans organism, en svaghet i föständet, som skall ersättas genom helighet i viljan. Den förra (pigsjukan) år, om jag så fär säga, en planta, som vuxit vild under bar himmel: den sednare deremot en i Clereciets dritbånk uppdragen och omsorgsfulit våzdad krypväxt, som nu ständigt skjuter nya skott. Lyckligtvis har man emot pigsjukan uppfunnit ett gan-ka enkelt och verksamt hotmedel, ett purgatif, hvarigenom den profetiska Andan försvinner, och jag öfverlemnar ull de lärde arbetarena i Vingården, att bedöma, om icke samma profana method äfven kunde med fördel begagnas mot Methodismen. För att emedlertid rigtigt afgöra denna vigtiga, eller rättare sagdt eländiga fråga, bör man uoga känna sjukdomens symptomer. Dessa hafva här på orten visat sig i följande skepnad: Patienten, som med en orubblig tungsinthet förenar en blind trosifver och oförsonlig intolerans, skyr menskligt umgänge, för att i ensligheten få ostörd öfverlemna sig at sina fantastiska grubblerier. Konst och vetenskap äro för honom ord utan betydelse, och den beklagansvärde patienten ser deruti endast verldslig fåfänglighet , den hans religions begrepp bjuder att undfly och försaka. Troget iakttagande den gola regelu: obeir, mourir et se tajre. ty slafvisk lydnad är Automatens enda dygd, glömmer han sina pligter som samhållsmedlem. Med ett ord: han ådagalägger under sjukdomens Crisis en slags Cynisk förmåga att umbära lifvets fröjder, och hans till fenatism gränsande devotion öfvergår stundom till komplett galenskap. Ehurn. med afseende å dessa sjukdoms symptomer, man sku le vilja hän!öra patienten till Stationärerne. är han likväl på sätt och vis beslågtad med monvementet, ty då stugan blir honom för trång, och detta bör, hans trånga begrepp oaktadt. icke förefalla underligt, företager han, vår så för -aligheten erfordras, verkliga långresor, för att få afhöra en efter hans smak lämpad predikoframställning. ju torrare, desto bättre. O religion, huru många dårskaper begäs icke i ditt heliga namn! Skulle man väl tro, att mån, tillhörande ett stånd, som företrädesvis blifvit kalladt Ådet upplysta. gynna och understödja en slik förvillelse? Man borde af aktning för sundt törnuft betvifia detta factum. och likväl besannas det allt för ofta af erfarenheten. Det är just hos dem man bar att söka upphofvet till en sinnessjukdom, hvilken, om den ohejdad fortgår, snart skall förvandla religionen till en tom mysticism, och staten till ett stort därhus. Dessa läseriets Apostlar, eller så kallade redlige lärare, föra i templet inför den talrikt församlade menigheten, ett religionen ovärdigt, ja stundom pöbelaktigt språk. Så till ex. hörde jag en gäng ev viss Adjunkt M--n från predikstolen hafva defta uttryck: elåndige syndare, J ären alla svin inför Gud Sådant kallas i läseriets ordbok Nitv, ifser, predikogåfvor, och vid dylika kraftuttryck, hör man den menlösa pighopen snyfta och tjuta af förtjusning, Möjligtvis har Predikanten genom denna liknelse endast velat antyda ett inre medvetande om själafrändernes ståndpunkt i intellektuelt och moraliskt afseende; men, äfven med antagande häraf, borde han, såvidt jag förstår att bedöma detta Corpus delicti, icke undga ansvar såsom för vrängda framställningar till allmänhetens förvillande.? Denna ifver är em edlertid allt för genomskenlig att kunna dölja en viss sidoblick på dermed äsyftad blind lydnad för, och tacksawhetsoffer till den redlige läraren. Besynnerligt