Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1842, sida 1

ÅÅÄAAa 3uniohoh0nh ————L — —— Till besvarande af Iustitio ombudsmannens på-stående, att den af habinettskassan ingaängna borgens-förbindelse varit genom prescription dödad vid den tid, då Friherre Stjerneld d. 40 April 4859 teknade sin påskrift, åberopas å nyo förhållandet med denna borgensförbindelse ar 1826, samt att Grefve af Vetterstedt i Juli 4856 teknat förnyelse. Justitie-Ombudsmannens anmärkning, att denna förnyelse ej i form var rigtig, samt icke gålde borgens förbindelsen, utan blott Barthelemy-fondens skuld-förbindelse, bestrides af Friherren. Ilan anser dessutom saken, i detta afseende böra bedemas ur moralisk (?) synpunkt. Man han ej fordra, af den i Konungens nanm handlande embetsmannen (2) hvad hedrens lag förbjuder en enskild, utan att våldsora känslan för det rätta och värdiga; och det vore en sådan fordran man drifver, da man, under grundlös förutsättning att borgensförbindelsen, 1859 varit Prescribera! , förmenar detta bor: t föranleda till vägran att densamma förnya. om ock detta ej får anses sisom juridiskt sorsvarsshäl, eger Friherren ett annat. Kongl. Maj:t har nemligen anbefallt honom, att jemte Hr Ihre, firnya de isragavarande obligationerna, samt dervid uttryckligen förklarat, alt förnyelsen ass ge sortvaron af hahinettskassans ansvarighet JustitieF-ombudsmannens sormenande, alt ifrågavarande ärendet bort behandlas efter 2 44 Regformen, och att, då det ej skett, sistnämndebeslut ang. borgensförbindelsens förnyande meste anses icke i behörig form utfardadt, påstå Svaranderna vara alldeles obehörigt. 2 14 föreskrifver blott behandlingen af Ninisteriella mål: och dessa delinieras i grundlagen sasom sadana, hvilka angå Rikets förballande till främmande makter. Denna fråga om en borgens förnyande till inrikes innehaflvares (?) säkerhet angår ej främmande makt.) Hvad beträffar Justitie-Omb. yrkande, att ansvaret äfven bör utsträckas till öfverträdelse af 2 Reg.-sormen si undandraga de svarande sig, padlen grund, att nämde 2 ej specielt omnämnes i Ansvarighets-Lagen för Stats-Radet. Hr Skogman har förenat sig, i de begge andre rädaifvarnes förklaring, men tillägger endast: att Riket icke genom den anmärkta åtgärden blisvit med gäld belastadt, samt att saledes sragan hvarhen bort i Stats-Rådet förekomma eller kan utgöra såremal för Riks-Rätts prösning. Ilan förlitar sig, i afseende på ösfrige mot hans förvaltning anmärkte åtgärder, på Riks-Rättens upplysta prösning; ingen enshilts rätt bar blifvit kränkt: ingen våda för Riket uppkommit; och vid den tidpunkt da ett särdeles nitiskt Konstitutions-Utskott framstäldt anmärkningar mot konungens radgisvare, har Svenska solket, under sin aldriga och stora Konung, varit på en gång väl regeradt och fritt, så i ord som handling. (Forts.) nungen har hvarken rätt, att taga aslöningarne från de diplomatiska embetsmännen, eller att ej lata redovisa extra-medlen. Och anslagen blifva ej Konungens enskilda, utan Rikets, hvad namn man behagar gifva derat inom Kongl. Slottet. (Red. anm.) ) I fall ej saken bort behardlas elter 2 44 synes det vara ännu värre för den tilltalade; ty då känner grundlagen ingen annan behandling, än den i Stats-Radet. och ingen annan gällande handling än ett kontrasigneradt, i Stats-Rådet fattadt beslut. (Red. anm.)