.O AA ändock vara honom rätt nyttigt, om ej för annat, åtminstone på det han måtte smaka, hvad han ådra2er sina arma duper, i fall de skola vederbörligen behandlas. Ester som Consistorium tyckes ingen ting vilja företaga vid saken, skulle det vara roligt att se, om icke Sundhets-Collegium kan hafva något mera nit och verksammare medel. Man fruktar kanske för stora medicinal-kostnader: men derpå far man icke se, ty skall Scott ännu en tid srassera oqvald, så maste i alla fall Danviken och dylika instiluter utvidgas. — Vissa menniskor hafva en oöfvervinnelig smak för att med synbar motvilja göra, hvad de ändock måste gera. I allmänhet har man antagit såsom regel att :hålla god mine i daligt spel; men nägra namurer finnas, för hvilka det är ett behof att visa ilska, ehuru väl de veta, att korten icke derigenam biifva bättre. Så är det äfven med ätskilliga enbetsmån, som allt för val veta, att de mäste underkasta sig en hop saker, dem lagen föreskrifver, men som ändock aldrig kunna bringa öfver sitt hjerta att Ita bemälte saker passera så, som det skulle så vara, utan ondgöras och spjerna emot, ehuru de vil veta, att det tjenar till ingen ting. I synnerhet är deras vrede vand emot nationens i grundlagen förvarade rätt att fa veta allt, hvad i offentliga ärender sig tilldrager. I spetsen för denna idiosynkrasi, likasom för allt annat sträfvande mot tiden och opinionen , står den vidtberemde Presidenten von Harbmansdorff. lan vet allt för vål, att hvad han och hans underhasvande göra i sin embetsutöfming, måste komma till allmänhetens kunskap: men då det kommer dit, blir han ändock likasom kallrig och väsnas erharmeligen, hvaraf imedtertid hela vinsten är, att det skrattas pa hans bekostnad, och sakerne gå ändock sin gilla gång, som man säger. Nyss hafva två händelser tilldrazit sig, som allt för tydligen visa denna IIr v. H:s svaghet. Den första hade sammanhang med WUnions-kommilttens forslag till et gemensamt skandinaviskt riksvapen. Förslaget var ordenlligen ingifvet till kongl. Maj:t och således utan tvifvel underkastadt publiciteten; och en tidning fick också ganska riktigt tag deruti. Genast kom i Svenska Biet en dundrande arlibel, så lik Hr v. Il, som ett bär, och sorklarlis derieenom att han var ordförande i Unious-kommlucen. Ijenstemännen förklarades sta i sold hos tidninas-skrisvarne, eller söka gunst hos dem, eller hvad det allt var i den meningen: och det undrades, hvem som understati sig alt visa den olycaliga ritningen till vapnet. Detta oväsende asblipptes imedlertid helt hastigt genom den förklaring, som en oförfårad och med sina skytdigheter väl bekant Expeditionschef gaf, alt det var han, som visat vapen-projectet. Sådant der sallspräångdi och feskande nit strandar säkrast mot den lugna kraften hos den, som vet sig vara karl för sin latt. — Den andra händelsen stod i sammanhang med en anmärkningå, som i Ilr v. H:s eget embetsverk blifvit gjord emot åtgärderna vid ularrenderin-en af ett militia-bostzlle — en snygg air, som det heter. — Denna, såsom det sycFes, synnerligen anmärlningsvärda transaktion blef berittad i en tidning; och genast kom den anmärkande Revisoren dragande med en säörklaring. som imedlertid inneholl ingen ting annat, än att kan icke lemnat noticen. Åit revisoren icke sjelf funnit denna upplysning så förskräckligt nödvändig, det var temligen klart; och när allmänlieten kem ihåg, hvem som är hans chef, och lade ibop det ena med det andra, då låg det snart för epren dag, hvarifrån den stora ifren att beriktica verkligen kom. Denna ilver förbisåg, att hännedemen om anmirkningen hunde komma från andra hall: och da upplyst blef, att den erhållits ur Contzliet, qvarstod af fjösket från kammarRåätten intet mer än det löjliga. Huru skall man nu förklara en dylik monomani hos en man, som annars anses vara ganska klok? Hatet mot publiciteten förblindar honom till den srad, att han kör hnfvudet mot väggen, så snart fråga blir om en tidning. Tror han då, att deniu