Korrespondent-artikel. Stockholm d. 4 Mars 1842. Den spådomen var ingalunda förhastad, att methodismen snart skulle se sig nog stark för att trotsa. Talar man mel en methodist numera, si hanskrattar ban åt stämningen till lIRetten, at publicitetens anfall, at den allminna harmen. Å1 kunnen ingen ting göra oss, heter det; och de synas ty värr hafva rätt. Af Consistorii pluralitet har a de visst int-t att frukta, såsom nyss visat sig; af svenska kyrhans öfverhufvud ännu mindre. ty det är ögonskenligen detta Åosverhukui anda, som ger Consistorium dess riktning. Fran ännu högre regioner hotar intet maln, och hya i Svea IIOLRålt kan bomma att göra. år hösst ovisst: denna fråga sySs uUke vara theolozisa, utan politisk. Det är nemligen icke alldeles otrolist, att den stora förhoppning, som man uu i de högre regionerna bygger på en reaktion, har en h rosten, som kallas methodism. benna seat hvilar sjelf på förförin2a och blind lydna l och kan såle des blifva ett godt handtag mot de billa le me lelklasserna, hvilaa, som det synes, få pi ezen han! utsämpa striden, utan understöd uppifrån eller ne!erstifrn. på båda hälllen finnas dock enstaka unlantaz, och Scott har säkert inga hittrare fiender än näsra klosare karlar af arbetande klassen, såsom timmermin, murare 0. s. v. besse hafva väl också den största anle Iningen; deras hustrur och d trar och hela den qvinliga personalen i deras hushåll blifva alldeles förvirra le af metho list väsendet, sjunga och bedja, i stället att arbeta, srala pi karlarna, som icke också vilja blifra saliga, och göra, korteligen sagdt, dessas hela husliga lif o Irigligt. Af sådana karlar lärer ocksi apostelen någon g m blifvit l inåpustad. — Ut uppe i de högre tesionerna han ej heller saknar molstamdare, är sihert; men att detta icke måtte just höra till :åo sa tonen, märker man på den forsistighet. hvarmel personer ur den kretsen yttra sig om saken, och det endast mellan fyra ögon. Af sulant han man alltid sluta, hvad vin: som bliser på höjderna. be, som alhnänt tala rent sprak om Scott, äro pers mer af medelklassen borgare, de min ire emhetsen innen, litteraI rer . v