betsväsendets hemland, Norra Amerika. Att nämde insändare dock ej är istånd att fatta hyad han läser sran någon annan, än sin egen skefva synpunkt, bevisas deraf, att han påstår Crusenstolpe hasva malat svenska nationen svartare än Scott, då den förre dock endast tecknat en viss fraktion deraf, som riktigt nog städse försökt sprida samma mörker kring hela nationen som det, hvilket omgifvit och omgisver denna fraktion på höjderna. Om Biet, allt mörkers försvarare, troligen af sympathie, emedan det lefyer i jemt mörker i sin kupa, vilja vi ej ens tala, ehuru det är ett dåligt tecken, att just denna tidning som står under beskydd af vår öfverväktare på Sions murar, skall tala för methodismens och hatholicismens sak. Men för att återkonima till det senaste lifstecknet deraf hos oss, så kunde det lika litet vara vår, som någon annan sernnstigs mening att fästa oss vid öfvergången af en så obetydlig individu som gesällen Nilsson, från lutherska till katholska kyrkan, ehuru det alltid är bedröfiigt att se, all ett sadant steg, som, enligt den afsvärjelse-formel af en Sachsisk prins, vi för någon tid sedan här införde, medför förbannelse af allt hvad som fordom varigt en heligt, så lätt och utan varningar från lutherska presterskapets sida, liter sig göra. Imellertid hade detta exempel visserligen varit alltför obetydligt och isoleradt, för alt väcka någon oro, om ej omständigheterna vid öfvergangen visat på hvad vägar katholicismen och proselytmakeriet för densamma, vandrar i värt hära sdernesland; ty att Nilsson öfvergått till katholska kyrkan af pur inre öfvertygelse, det kunna vi af många skäl, ej förmå oss alt tro hvaraf ett redan är, alt vi ej anse honom istand, att ens hysa någon fast öfvertygöhe i något, aldraminst i ett så vigtigt och abstrakt fall. om man deremot besinnar, alt han är son till en vaktmästare å den, al H. k. H. Kron prinsen disponerade egendomen Bäåckaskog, vid Christiaustad, hvarifrån vi, enligt Skånska postens ledning, sarskassat oss underrättelse) att han gift sig med en jungfru eller mamsell, som varit ; hos Pastor Studoch, kathols a presten i Stockholm och sl. k. H. Kronprinsessans biktfader, af hvilken det unga paret fett hemgift. Da man sammanlägger allt detta, torde deraf synas, alt själen och hjertat haft mindre del i hans omvändelse, än de klingande skälen, de utmärkta gåfvor Herr Pastor Studoch hätit honom höra och se, hvarmed han nog ej slösat för intet, och hvarigenom, som oss synes, ett ganska hlart ljus kastas såväl öfyer denna konversion isynnerhet som öfver de lonngangar, hvarigenom katholismen söker sramsmyga, såsom fordom munbarne i Grabrödra klostret till nunnorna i S:t Clara. — För den som ej, med flit, tillsluter ögonen, bör det derför vara klart huru hatholicismen och Methodismen räcka hvarandra händerna att undergräfva vår fria, Protestantiska, blott på evangelium grundade kyrka, och välkommen bör derfore hvarje rest vara, som, sar de i säkerhet slumrande, ropar ett: Vak upp! — vaken upp! då, J väktare på Sions murar! Att sienden ej underminerar dem! YVahen upp! J herdar! Vaken uppl 1 ljordar! Att ulfven ej intränger, sprinser och förstör eder! Vaken upp! J ljusets känmar! Att mörkrets andar ej utbreda sig öfver länderna och skymma det ljus, hvilket Gustf I satt på Uusas ahen, Carl IX boesostat, och Gustaf II Allols den store beseclat ned sitt blod. Vaken upp! Besinnen hvad eder frid tillhörer och besivdden den tredubbelt furvärfvade , tredubbelt derbara skatten: Samvetetsfriheten i den sanna Protestantisinens, den sanna Christendomens sköte! Liten ej menskligheten åter smidas i Inqvisitionens sjeltrar, instängas i hychleriets bloster, u ydragas i Jesuitismens skolor och åter förvandJas till formens slafvar då Christus sjelf dock velasf gara den till Guds fria barn! Senens handlingssätt lärer också hafva förorsabaf sadren mycket bekymmer och utpressat månven får u ur hans sadersåga, ej underligt, då kan mäste Unka sig förbannad af honom, och honom, för alltid förlorad för sig och brännmärkt af afla de sinus, kanske hela lutherska kyrkans, förakt.