nmiii —S rn — Stockholms tidningarne börja åter att stöta upp ett villebrad, som för några år sedan gjorde mycket oåsende, men nu på en lid icke låtit höra utaf si-: torlur. Huru denna oförnuftiga tanke nagonsin kunnat uppstå i en menniskas hufvud, det må den evize veta. Förmodligen har det varit harm, som väckt den först — harm öfver att eu anklagad vågatmotsäga en med statens makt utrustad, egenkär person, som tyckt sig finna, att den feresvillla personen ögonskenligen måtte vara saker, och som blifvit förtörnad och velat hämnas, för det att denne understod sig disputera den vise mannens osvertygelse; ty ganska få mennis or äro nog enfalldiga, för att på allvar tro, det man genom tortur kan utleta sanning, all den stund utg:nzen alltid beror af den töorterades starkare eller svagare nerver: den starke bekänner icke, ehvad han är brottslig eller oskyldiz, då däremot den svage bekänner i båda sallen. Det enda fall, då torturen kan af sunda förnuftet försvaras, är det, då någon är redan ölrertygad om sjelfva brottet, men icke vill yppa omssåndigheter, dem han nödvändigt måste känna. Men det är just genom missbruk af denna, den enda rationella, sidan af tortur-principen, som de siskligaste abnormiteterne uppstätt. Man har tydt detta måste efter sitt eget bezrepp och föreställt sig, alt en kop omständicheter nödvändigt sammonhänsa med brottet, hvilka dock ingalunda äro sifna. Den vanligaste suppositionen i denna väg är, alt delinqventen nödvändigt har medhrottsliga, dem man tror sig berättizad att pina honom att yppa; hans försäkran, att ban inga bar, tror man icke, utan frågar (ssem torturen fordom hallades), till dess plågorne framtvinga ur delinqventens mun ett eller flera namn, de första han fär taz ull. Dessa namns egare blifva då i sin ordning pinade, tills de bekänna både på sig och andra; och si uppstår en ohygglig hedja af bekännelser, till hvilka ofta icke finnas nägra bindande omständigheter, än mindre full bevisning. Domstol, som (man måste lemna svenska rättvisan den rättvisa) nästan allris fällt någon oskyldig, åtminstone då icke politiska brott varit i fråga, hvilka deremot ofta blifsit dömda efter gehör — eller kanske rättare gehorsamkeit — domstol blifver vanligen endast förvillad af de genom ertra medel framskaffade bekännelserna. Men, invänder det 8. k. vhafttre folket, de exra medlen äro dock nödvändiga; utan dem kan packet icke tagas reda på. Det enklaste och inda rätta svaret härpå blifver: yr det verkligen 1, låtom oss då i Herrans namn göra en lag om orkuren; tv att samhället skulle nadgas gå, ar ut och år in, genom olagliga medel, det är en allt ör cynisk hädelse mot människo-förnuftet. Stista la en lag, som bestämmer, när och buru pisklingen och plagandet ma ske; tv en lars kan väl cke stadga, att dylikt far ske när som heldst och tan alla laga former och anledningar, d. v. s. I H ( I i