Så jag sporde ena dagen; och den andra Svälld och röd, Lyste knoppen såsom glöd. På den tredje, fullt utslagen, Hvilken skönhet! rosen lik! Nej, än mera hög och rik! Hvad behag i denna krona! Och hur präktigt stå der opp Spiror med en gyllne knopp. Blommans fögring må försona Vextens sträfhet. Tänk derpå: År det ej i lifvet så? Bed om nåd att tåligt lida, Knötes ock af sorger blott Länk för länk din lefnads lott. Släpp ej hoppet; tyst förbida: Midt bland taggarna till slut Slar en härlig blomma ut. FRANZEN.