nomenerna. Hvad tror man t. ex. att nationen skall tänka om en på samhällets höjder så gynnad tidning. som med brinnande ilska försvarar Scotts ohyggliga proselytmakeri och omvändelser af infödda svenskar till katolicismen? Kan man vara blind nog alt tro, det den artisiciela afsättningen af ett dylikt blad undgår att väcka nationens harm? Då dessa bemödanden just måste blifva nya anledningar till en bitter sinnesstämning, huru kan man då vara hebeterad nog att däri tvärtom finna tecken till en gynnande? Tror man, att katolicismen och methodismen blifva mindre afskydda hos nationen därföre, att från samhällets höjder utgå penningar och officiella pästötningar, som skaffa en konstlad afsättning ät tidningar, som taga de båda sckternas omvändelsenitl i forsvar? Begriper man icke, att både sekterne och deras försvarare och dessa försvarares gynnare maste nedsättas i allmänhetens ögon, i stillet för att stiga? Tror man, att detta på något sätt hjelpes genom Consistoriers medgörlighet, eller att sjel.va Prestestandet vid en blifvande riksdag kan upträda ens lika medgörligt, som vanligt? Detta vore sannerligen en blindhet öfver all blindhet. Detta stånd har dessutom atskilliga andra anledningar att upträda i en kantigare form än vanligt. Nå, hvad hoppas man då af Borgarest ndet? Tror man, att flera Borgmästare skola komma hit, eller ens sa många, som vanligt? Nej, stådernes borgerskaper hafva säkert fatt nog utaf att nacra stegar, hvarpå juri iska lychs kare klifva upp till domsagor. Det astandet skall bestämdt blifva stelare, men alls icke mjukare, vid en ny rikssad. Hoppas man då något af Bondestandet? Möjligen hoppas man emedan man är blind; men ett bedrägli are hopp har alldria funnits. Rönderne hava från sista riksåag minnen, som iche gå förlorade; och ifrån det standet utgar otvifvelaktiat en räfst, hvarom man littills icke dromt. Det, jemte Borzareoch äfven i någon mån Prestestenden, skall icke f rbise; att de flesta nyttiga beslut, som sist hunno venom irisvas hos representanterna, blika cavalierement afslagne : att de just då sr ifriat ösfverhlaga c missbruken med anslagens öfvertrådande iche upphört, utan tvärtom sortgatt med lika hard panna, som nagonsin: att alla bemödanden att för regerin en framlägga landets verhliza tillstan! blefvo enständligt afvisade: att samhaullets höjter läto genom sina orzaner nedskälla dessa bemödanen, s som revolutionsförsök och liga passioners uttryck. Tror man, att allt dylikt glönunes? Nei, det gömmes i tacksamt minnel, i synnerhet som detta dag liven af händelserna uppsriskas, hvarom ve.erbörande hafva all moda ospar i. Hvar hafva då dessa inbillninzar om en redition i tänhesällen kommit ifran? Utan t isvel fr n samma källa, h arur var hela se inate historia sramvällt från okunni-heten om s ensaa oll et. om detta folks tillstand, och sramför allt om dess tänkesätt. Man har trott sig le da detta tänkesätt genom saker, som just husvudlgahligen väcka dess velervilja; och sin egen totala okunnighets och sin löjliga högfärds verkningar har man sedan skrif vit pi Vobändighetens och otacksamhetens oc . nagra imasinerade demagozers räkning. — En reaktion 7! De, som känna landet och folket, de veta, huru härmel siz förhaller: men denna hännedom inhemtas icke af ett koteris omhliga sykofanter, icke ens af tio re:imenter spioner, om någon vore dåraktig nog att hålla sutana. Och tror man sig så väl, hiarföre försöker man då iche sin realtions rikstag? Den skall blifva putslustig att pise. Skepps-Notiser. B J es SS oo