4) Att dessa sacta mot vår artikel satet hufvudsaken bevisa, skola vi vid hvarje särskildt ådagalägga, och hvad den förmenta forolämpningen an7. går; så har den sin grund i handlingen. Tullstyrelsen har väl varit inför allmänheten mål sor värre förolämpning, grundad tyvärr! på klingande facta. 5) Detta är ganska riktigt; men huru tillämpas detta moment? Har väl någonsin Contorschesen lidit för Kammarskrifvarens förseelse eller försummelse? Flera exempel bevisa motsatsen; och senast var det jn Kammarskrifvaren Hr Edberg och ej den ansvarize Contorschef. Hr Berger, som blef lidande? livem vet dessutom, om de expeditionsgöromålen och öfrige skrisningssysslanden, som der hunna förefalla, imellan den för sådant ändamal anställda personal fördelas så rättvist; derom borde väl Tull-bistricts-chesen taga kännedom, sasramt hans tid det medgifver för andra göromål och — Bi-sysslanden. 6) Det tro vi alldeles, att Tit. Lindberg samvetsgrannt försarit; men det var ej han, som raf videtur; det tillhör ju Contorschesen? och att denne visst i flore år ej gilvit det fördelakticasle, är troligt; men det har ej förr medfört s dan verkan. förmodligen har bistrictcliesens utkutande deröfver varit mildrande. Också hafva vi ej yttrat oss så mycket emot Tit. Edbergs sjelsva sorslyttande, som mera emot sättet; ehuru han ej är mer sjuklig nu än för ett är sedan, och ej så orkeslös, att han ej orkar med att föra en penna; ty dertill fordras väl ej så båla krafter, som att föra ett svärd; och troligen befordras derföre gamla militärer, som i det facket bliivit orkeslösa, h. e, ej orha med svärdet, till pennsysslanden; ehuru till dylika bestyr lororas mer kunskap, än att vara blott pennfäktare. 7) Detta medsgifves äfvensom att det är Districtchefens rättighet och skyldighet att prölva och undersöka sanningen af den gjorda anmälan; samt huruvida Contorschefen sjelf är skicklig och driftig och fullgör sina åligganden, och ej med petitesser fördröjer afläårernas gång, samt öfverhopar Contors-kamraterna med arbete, och tror siz sjelt kafva gjort nog, då han blott ritat under och på kakelugnen eller i solen torkat sitt namn. 8 Ja, på sätt och vis officielt; men likväl lönligen, då den person, som det egentligen rörde ej fick veta derom, förr än tillställningen var genomdrifven. 2) Att Kentrollör Edberg sått belilla sin lön 550 Rdr Beo i pension, klandras ej; men att hans förflyttande på pensionsstat skett genom en i allo laglig atgärd, bestrides; eller hvad säger den gode Öiversten om 209 2 i Tjenstgörings reslementet, s lydande: Beträdes någon af de vid lullkamrarne eller Inspectionerna anställde tjenstemån eller derunder lydande betjente, i ett eller annat afseende, med underlåtenhet i sine tjenstepliaters sullg rande, eller afvikelse från den i detta Reglemente stadgade arbetsordning, ankommer det på General-Tullstyrelsen, dess instruction likmätigt, att, sedan den felande blifvit hörd, pröfva och afgöra ete. Det fel, som Hr Districtehefen tycks åberopa emot Tit. Edberg, är, att han i sin tjenst vid Tullverket blifvit gammal; ett fel, hvartill Hr Öfversten torde önska sig sjelf lycka. Frågan blir nu korteligen den: Har Hr Edberg om sitt entledigande förut blifvit, såsom citerade 3 bjuder, af Tit. hörd? Nej. År då atgärden i allo laglig? Nej. Hvilket skule bevisas. RNE f em a Vv (ä4(