Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1842, sida 2

Från Red:s Korrespondent. Stockholm, den 8 Februari. Riks-Råttens prottocoller komma att blifva något vidlystigare än ämnadt var. Då, nemligen, de anklagade Rådgifvarne den 47 Januari aflemnade deras förklaringar öfver Justitie ombudsmannens slutpåståenden, innehello dessa åtskilligt, som förantedde denne alt begära del af handlingarne och att få vid desamma göra några behöfliga anmärkningar. De anklagade, -hvilka med undantag af en enda, förenat sig om en skrift, uppsatt såsom det påståsaf Friherre Åkerhjelm oc h mycket klenare. in deras första sörsvarsskrist. hade i synnerhet bestridit att något ersåtlningsansvar kunde dem åläggas, för de emot Rikets Ständers beslut disponerade Statsmedlen, på den grund, att ingenting specielt, i detta asscende fanns i Lag bestämdt; och H:r Stats-Radet Toppius hade, i ett serskilt svar, srångått den af Miks-Råtten antagna ordning att de serskilta anIlagelse-punklerna icke skulle sammanblandas. Sistlidne Lördag aflemnade Justitie Ombudsmannen sina anmärkningar, och uppgaf ersåtiningspåståendet för Statens räkning till omkring 600,000: Rdr. Då begärde de anklagade tid att sig deröfver förklara, hvilket äfven dem medgafs, beråknad till 44 dagar ifrån delfaendet. Sedan är ransakningen slutad. Den invänningen s. d. rådgifvarne gjort emot ersättningsansvar, visar ytterligare bhvad jag såofta förut anmärkt: att den politiska moralen hos våra mäktige, nedsjunkit snart sagdt till dess längsta punkt. De besinna ej att siratröfvaren, voldsverkaren, rånaren, tjufven, m. fl. af samma skäl skulle kunna åberopa att lagen ej omnämner ersättnings-kyldighet för den skäda de tillfoga, (jag påminner mig åtminstone icke att något bestämdt stadgande i detta fall finnes, men i fråga? om snatteri, samt Vi någon tagit utan lof och