Saållsvardt, ar att vanligen en stor del af dessa efterliggande mål äro af natur, att röra de mindre bemedlade klasserna eller mindre inflytelse ägande personer, hvilkas vålfärd ofta beror på Kollegiernas beslut; och isynnerhet är detta fallet med kammar-, Krigs-, Bergsoch Komerse-Kollegierna. khmellertlid måste det medgisvas, att en ännu sorgligare anblick skulle utvisas af Domstolarnes arbets-verksamhet, hvarom förmodligen äfven snart Juslitie Kansleren kommer att lemna en ösversigtDet är numera en ovanlighet, att ett mål i HofRätten asgåres på två är, och i Högsta Domstolen på tre. Ofta fordras i den förra tre och i den senare fyra. Och de sorgliza lidanden denna rättvisans langsamhet medfor ibland de mindre förmögne, liter knappast sig beskrifvas. Desse, då de processa med de mera förmögne, kunna nu vara visse uppå, att aldrig de senare, i den orättvisaste sak, Iata bero vid underdomstolars pröfning. For dem år det nemligen lätt, att bestrida kostnaderna, vinna gehir hos föredragande, ansöra nya skäl, utverka återremisser, o. s. v. då deremot de obemedlade nedtryckas af utgifter, sakna njutningen af de medel, hvilka utgöra föremål för I tvisten, och slutligen, om än segrande i några inStancer, icke förmå att anskaffa alla prestanda för lyftnfogen af hvad de f:lt sig tillerkändt, så att sista instaneens dom alltid måste af dem afvaktas. En samiljsaders halfva verksamhetstid åtgår ofta, för att genomföra en rälteging, om ett arf eller en betalning, som den fermögne hinande undanhaller honom, och som utger vilkoret för hans samiljs bergning och hans arbetes förkofran. Otaliga äro dessa fall — och om äfven rätt slutligen vinnes: ty nekas bör det ej, att ju ofta Högsta Domstolen med oväld pröfvar sakerna: blifver den dock så sent alnjuten, att den blott räddar från nöden, men icke ger kraft at omtankan och arbetsamheten. Den enshilte lider och samhället tillika. Den vidunderliga Unions-komitän är, på sätt redan Tidningarne här berättat, prorogerad; och man vill veta, att den nästa år kommer att förstärkas. Naturligtvis påstås, att denna förstärkning shulle åsyfta att gå djupt in i de begge rikenas ömsesidiga ställningar och förh landen; men såsom jag skulle tro, göres snarare allt, för att få dessa mera inveklade och obestämda. Det påstås, alt homiten innan åtshiljandet, medhunnit att föresti ett nytt riksvapen — Det gamla Götha Lejon, som så länge fromt hvilat under Syeas mång-hronbeprydda sköld, skall helt och hållet vika för det Norske Live med den krumme Hillebaard; vapnet skall blott hafva två föllt, som Sverige och Norge skulle dela lika; och det gamla Vasa vapnet skulle blifva hjertvapen i den svenska delen, under det att PonteCorvo vapnet betydelsefullt skulle pryda den Norrska. Man bör i sanning lyckönska de begse förenade folken, till så stora och genomgripande statshandlingar. Den oskyldiga berättelsen härom i tidningarne har hogeligen misshagat Svenska Biels pafroner. Man vill till och med gifva åt de såärenade rikenas samfeldta angelägenheter ett slags diplomatisk natur, som shulle undandraga dem ossentligheten och tryckfriheten. Det lagstridiga och svckfulla i en sådan syftning inses likväl alltför tydligt, för att den shulle kunna vinna seger; men önskvärdt vore det emedlertid, att i anledning af denna skamliga djerfhet, komitöens förhandlingar hädanester utfordrades till trycket, så att konungens Rådgikare, i fall afslag härtill gifves vid första Riksdag, fingo svara för en sådan öfverträdelse af begge nationernas grundlagar. Detta är al stor ömsesidig vigt för dem begge. Det redan förlidet år omnämnda förhållandet med Slatstidningen, år nu temligen öppet genom den af Stats-Rådet af Wingåärd kontrasignerade Kongl. Skrifvelse till Stats-kontoret, daterad d. 7 Dec. 1841, hvarigenom detta verk, för att med måjligaste skyndsamhet befria ansvarige Redaktören (Hr Canzli-Radet Wallmark) från de förbindelser han i och för tidningens upprätthållande sig iklädt, anbesalles att utbetala förskottsvis 48000 Rdr Bceo til tvenne komiterade: (lrr Expeditions-Secreterarne Ranlheim och Arrhenius), hvilka skola utreda förhällandet, föranstalta om försäljning af tidningens essekter, indrixandet af dess fordringar, och skuldernas liquiderande, till det belopp de besinnas hafva för tidningens ulgifrande, enligt fastställd plan tlllommit. — beita allt, som förutsätter, alt ännu ytterligare statsmedel komma att anvisas, ty Statstidningens brist är vida större, sker oaktadt Rikets-Ständer helt och hållet vägrat att anslå dylika medel för detta ändamål. Man ser således, att allt gar den gamla trallen, och att Stats-Rådet af Wingard fortfar, att mrd vederbörlig likgiltighet ställa sig fram för Rikets-Stäuders ConstitutionsUtskolts granskning. Det är verkligen ett betydelsesullt tecken till vär tids embetsmoralitet, att en Hr Wingård, som af kikets-Stånders välvilja, och genom Nationens medel åren 4823 och 4829 räddades utur ett embetsensvar, som kostat honom välfärd och kanske hedern, nu med sin kontrasignation förser, atla de dispositioner af statsmedlen, som anbefallas i rak strid med Ständernas beslut. De. flera. högtidsdagarne på Slottet, d. 26 och 28