Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1842, sida 2

Utrikes Nyheter. FRÅNKRIKE. Paris, d. 20 Jan. Hr Duvergier de Ilauranne besteg i går talarstolen i Deputerade-kammaren, och sedan han utbredt sig öfver orientaliska frågan, som utgör de sleste talarnes husvudthema, yttrade han till slut: man säger, att Frankrike står i godt förhållande till de öfriga Makterna, men med hyilka makter? kanske med England? nyligen beklagade man sig esver de serlagenheter, hvilka det beredde Frankrike i Spanien. hanske med Ryssland? Annu helt nyligen har man här deröfyer bemärkt sällsamma ting. Kanske med Tyskland? Ja, Tryskland är hösligt, alltid höfligt; men dess höslichet har icke afhällit det ifrån, att serkort tid sedan röra på stormhlockorna, då fråga var om tullferbundet med Belzien. — Det heter, att drifva optimismen bra langt. — En nation är icke stor och stark, för det den säger detta åt sig sjelf och andra; den är stor ech stark, om den vet att försvara sin rätt och göra sin vilja gallande; — och ej den pölitik är verklig sransysk, som Utlandet bränmärber med sitt beröm, utan den, som det ärar med sitt ogillande. I dagens session uppsteg äfven lr Thiers och ansorde bland annat: ett närmande till Tyskland gisver icke Frankrike ersättning, om det derigenom aflägsnar sig från Engelska alliansen; ty de Tyska Makterna hafva interessen, som alltid skilja dem från Frankrike. Kommer Frankrike i rörelse, så frukta de för sitt gebit och för sitt inre lugn; ty Så snart Frankrike rör sig, så resa sig hufvudena på stränderna af Rhen och i Italien. Alltså hysa Iyska makterna misstroende till Frankrike, det må nu en Hr Guizot eller en Hr Thiers stå i spetsen för assairerna; det gör ingen stor åtskillnad. (Skratt.) Hr Thiers visade sedan, Åatt Frankrike i orientaliska frågan haft förnuftet och rättvisan på sin sida; och att, om det blott varit friga om Paschan af Egypten, så skulle han, churu han erkände Frankrikes vigtiga intressen i Egypten, ej för dessa betraktelser hafva uppoffrat verldens lugn; men bakom orientaliska fragan dolde sig Makternas beslut att seredmjuka Frankrike och att utan det handla vid de stora Europeiska frågornas afgörande. Ilade Frankrike ej straxt visat, att det var beredt till hvarje uppoffring, för att göra sitt inflytande ghllande, skulle det hafva nedstigit från sin rang, och ej mera varit det stora Frankrike. Och hvad jag förebrär nuvarande kabinettet, det är, att det kommit till verlden för att förnedra vårt sköna Frankrike, — ett brott, som ej finner någon tillgift. (Bisallsrop till venster.) Jag vill intet krig, jag har aldrig velat föra krig för krigets skull; men jag är öfyertygad, att, om Franska regeringen visat fast: het och fortsatt sina energiska demonstrationer, saherna ej stått så, som de nu stå. Då Lord Granville såg, alt jag tänkte allvarsamt på att befästa Paris, skref han till Lord Palmerston, och straxt rigtade denne till mig Noten af d. 15 Oct. hvari han förband sig, att lemna åt Pasckan årstligheten af Egypten och en del af Syrien. Ja, Paschan har att tacka Franhrike för, att han fatt behålla Egypten, men icke det Frankrike af d. 29 Oct. utan det Erankrike, som rustade sig och syntes böjdt aft hellre uppoffra allt, än att se sitt inflytande missaktadt. Men Hr Thiers fann, när han tänkte på sramtiden, orientaliska frågan annorlunda nu, än då. Den egentliza faran för Ottomanniska riket härrör ej från dess grannar, den härrör från den inre striden mellan dess Grekiska och Turkiska stan: mar. — Hr Thiers tror, att det Turkiska riket skall omstörlas genom en resning af de Christna solhslagen, och att Grekiska stammen ännu är bestumd att spela en stor rol i Orienten. Ett stort antal Deputerade var i går sillhopa i en af kammarens salar för att förmå regeringen, aft bestämma sig för en Jernväg från Paris ända till Spanska gränsen, öfver Tours, Bordeaux och Bayonne, med en sidobana till Nantes, Hr v. Salvandy tillbringade en del af aftonen i gär hos Drottning Christine, och hade i dag på morgonen en lång conserens med Hr Guizot. I