Korrespondent-artikel. Stockholm, d. 47 Jan. Nog berätta tidningarne, som man ser, em den hun li a resan till Norrige, siscm bestemdt utsitt till slutet af denna eller början af nista månad; men personer finnas, som önnu tvilla, hvaribland vissa, som närmare k nna stliningar och förh landen och hemseder, trott sig finna elt osvikligt tecken till resans inställande just i saker, som andra skulle anse for tecken till dess företagande. Numera, sade n gon, tror jag platt iche på någon resa; Konungens hästar bafva asgått till Norrige. vore detta rikligt demdt, sa stode ochsi håstarne i saunna kategori med publicisterna: de miste dementeras, till hvad pris som heldst. Också har det påstatts, alt de shulle kunna bringa resan till fullbordan, i all de ville — de, nemligen publicisterne, ty höstarne hasva, likasom konstitutionella radsifvare, ingen del i viljan, blott i verkställigheten; och opposition heter hos de sednare reservation, hos de förre istadichet. Åntingen spännas andra, medgörligare, i selarna, eller ock utgör hela oppositionen biott ngra ögenblic! liga steglingar och kaprioler vid första ispänningen — nägra demonstrationer, hvarmed libsem antydes: ser Ni icke, hvad vi kunde. blott vi ville — några hastningar med bufvudet och tuganin ar på betslet, för att ät en reservation ge sarg och kraft. Men kela upptaget framballar på lishuskens anlete blott ett medemhans löje; han svänger piskan, utdelar ett par sortreende-bevis, och så bir det utaf oförskrckt, utan all betäinhjichet eller reservation, öfver steck och sten. Ivad Ronungens hästar särskildt vidkammer, så hafva de en extra likhet med vissa högt uppsatta: det är visst icke de (stallbråderre på Helgeandsholmen), som hafva omaket; det är boudiamparne, som 20ra arbetet vid de kungliga resorna, under det deras fornamare vederlikar äro till hands att njuta äran vid galadagarna. Dersere gå de f. rut, utan lass och under korta dagsresor. till destinaticnsorten och framstå först, när graömltten vankas. kn wlmenande man skall hafva nacon gäng saresla it, EE — ——— — Ne — — att de höga häslarne, som, ifven med de horta dacsresorna, fara illa på Unga vandrinsar, måtte fa åha, på det de skola komma fram i sullkoneligt godt stick. Förslaget var ätföljdi af ritning till en sådan betäckt vagn, som erfordras till transpor terande af en kunglig häst — ty att bycga en vacn, nog sor att fora alla, påtinktes väl först; men idcen (svergass, vid närmire lVesinnande af våra packiga och svåra vägar. En dylik vagn — till principen lik dem, hvari ker aha till torgs, men elegantare i verhst lli-heten — skulle icke ersordra mera in fyra bondh star; och om n.an antager, alt blott ett spann, Adler 8 håstar, transporteras, så behöfver man icke på hvar,e ombyte uppbida fer in 32 bondhästar, hy lket vore en smuy sak, såsom utg rande endast onhrinz en tredjedel af hvad som eriordras för den öfriga sviten. Obekant är, hvar projectet stadnat; men det tros vara remitteradt till vederbörandes hörande.? Bland dessa vederbörande skulle varit. Vetenskaps Aademicit