19:o Jag bekänner, att den Romersk-Katolska Läran är oförfalskad, gudomlig, saliggörande och sann, men att den Evangeliska, hvilken jag afsåger, år falsk, felaktig, hädisk emot Gud, förbannad, kättersk, skadlig, upprorisk, gudlös, hopspunnen och diktad. Emedan nu den RomerskKatolska Religionen är fullkomligt god och helsosam, så förbannar jag alla dem, som, under begge formerna, undervisat mig i denna vedervärdiga och gudlösa, kätterska och fördömda Lära. Jag förbannar mina föräldrar, som uppfostrat mig i den kätterska tron. Jag förbannar äfren dem, som hos mig väckt tvekan och trifvelsmål i afseende på den Romers-kKatolska läran, äfvensom dem, hvilka räckt mig den förbannade kalken; ja, jag förbannar och fördömmer mig sjelf, emedan jag gjort mig delaktig af denna kätterska kalk, ur hvilken det icke anstätt mig att dricka. 20:o Jag bekänner, att den Heliga Skrift är en ofullkomlig och död bokstaf, så länge den icke förklaras af Påfven i Rom, och allmänheten får fritt låsa den. 21:o Jag bekänner, att en själamessa, hållen af en Romersk Prest, är mycket nyttigare, än hundra och ännu flera predikningar af en Evangelisk predikant, och derföre förbannar jag alla de af mig låsta böcker, hvari denna kätterska och hådiska lära innehalles. Jag förbannar äfven alla de handlingar, jag utöfvat under den tid, jag höll mig vid denna kåtterska lära, på det de vid den yttersta bomen icke mätte räknas mig till förtjenst. Allt detta gör jag af uppriktigt bjerta, och bekräftar, medelst en uppriktig och offentlig afsägelse af denna kätterska lära. i närvaro af dessa höglärda Herrar och ärevördiga Patres, att Romer-ka kyrkan i denna och dylika artiklar är den sannaste. Desautom lofrvar jag äfren att aldrig mer i min lefnad återvända till denna kätter-ka lära under begge formerna. Jag lofrar åfren att, så länge jag har en blod-droppe i min kropp, icke mera tillhalla mina barn till denna fördömda lära, ej heller med vett och vilja tillåta, att de tillhallas dertill af andra, utan jag bestämmer dem att i detta kloster uppfostras till Guds tjenare. NB. Jag svär äfven, att hemligen och offentligen, med ord och gerning. svåidet icke ens undantaget, förfö a denna fördömda Evangeliska lära. 22:0 Slutligen svår jag inför Gud och Englarne. samt Eder närvarande, att jag, om någon förändring skulle förefalla i verldsligt eller andligt hänseende, hvarken af gunst eller fruktan vill afrika från denna Romersk-Katolska kyrka, ännu mindre återvånda till den fördömda Evangeliska och kätterska läran, eller densamma antaga. Till bekräftelse på min ed, anammar jag tillika den hel. Nattvarden och låter i den hel. kyrkboken införa denna min skriftliga bekännelse, som jag egenhändigt skrifvit och underteknat. Fredrik August, Kur-Prins af Sachsen. För alla, som läsa eller höra sig förelåsas detta bref, göre vi vetterligt, att den Durchlauchtige Fursten Hr Fredrik August, Kur-Prins till Sachsen, vår högtälskade och högtärade Hr Frände, i dags. nemligen d. 2 i Juli månad 1717. genom den oss meddelade Pafliga makt och myndighet. af oss blifvit ahsolverad från allt kätteri och alla synder, och sedan han förut, enligt Tridentinska mötets föreskrift, afsavt Luther och aflagt sin trosbekännelse, antagit den Romersk-Katolska, allena salig örande Religionen, äfensom han, efter den Ka-haska kyrkans föreskrina itus. med tillbörlig djup vördnad och andakt, ur våa händer emottagit den hel. Nattvarden. Till yttermera visso hafva vi detta med egen hand undetskrifrit. Gifvet i Baaden i Osterrike, år och dag. som fran. Christofer August, Biskop i Raab. .—n— k;