att med vårt namn, vår skam må bli förgången, och ingen veta hvar ett Svea stod. Vi skulle, om vi ej fruktade att trötta läsaren, ännu hunna anfora flera rätt talande stycken ; men vi vilje i stället öfvergå till en ännu högre ande, uttalad i Gedichte eines Lebendigen. Jlit cincr Dedikation an den Verstorbenen. (En Lefvandes Sanger. Ned en Dedikation till den Aslidne,. lurick och Winterthur 1811. är har frihetssinnet alldeles afklådt sig den negativa, satiriska sormen, och uttalar hjertats innerliga längtan, med en sadan kraft, att Filisteerna måste rysa dervid; en kraft, som påminner om den, som lefver i