I I I att gamle Argus varit begrasven på stället och nu begynt blifva otalig, sedan han sett sig bedragen i Sitt hopp att utkomma ens nårmare riksdacens slut. Alla äro ense, att den, som gör så fasligt oväsende efter döden, mätte hafva varit bullersam i lisstiden; hvarföre ingen gissar på nagon af de sredliga bvardagsmenniskorna. Hvad Grevesmelnlen kallade hBaron Ludvig Johansson Boycs moraliska stoft har saledes icke ens kommit i froga; om det jordiska stoftet hvilar, som man yet, i smäland. Någon framkastade den idcen, att de oroliga benen kunnat tillliu ra Strauss; och redan denna misstanka var tillräcklig att från pastors-embetet i Svenska Biet framkalla en vägran af kristlig begrafning, hvarvid nitet och fasan kommo pemälte embete att glömma, att mannen ännu !efver. — Frångar man ater den suppositionen, alt benen till—— —