Till Germania! De. för envåld slafvar bäfva Under mången gyllne thron, Likt Damokles klingan, sväfva Spiror öfver frihets son; Dit mitt hjerta längtar ej! Till Germania. Då, när frihet slitit banden Och med vishet herrskar skönt Öfver lyckliggjorda lauden, Der förtjensten blott blir krönt; Dit mitt hjerta längtar högt. — —