och sista strofer vi här vilja anföra, såsom innefattande känslan för nutiden och hoppet för framtiden. Måtto det ej komma på skam, hvarken för Germanien eller något annat land! Der så mycken verklig intelligens finnes i det inre, som i Tyskland, borde man väl hoppas, att den äfven en gång skulle framträda mogen i den yttre verkligheten. Så lyda dessa begge strofer af