ken per sas eller nesas kunde ernås, slappte man ester med den juridiska armen, — såsom genom tillåtelsen af bokens fria försäljning i landsorten —, ehuru den andliga gjorde allt att ej släppa sitt rof, såväl genom Biet, som andra kreatur, val af prester till jurymän o. s. v. Så mycket större blir dock ljusets seger, efter alla dessa mörkrets fafänga ansträngningar. Imellertid synes af allt detta, att ofvanstående lilla tilltal till Censorn ej heller torde sakna all användbarhet hos oss, fastän det kanske snarare borde vara till, än från en högvördighet. Ösverhufvud torde alla, som lata bruka sig till inskränkande af en loflig frihet, kunna taga åt sig ofvanstående sång, särdeles husfridens privilegierade störare; Husvisitatorerna. Dock, vi vilja återgå till vårt egentliga ämne, den politiska poösien. Dertill torde äfven den i början af förlidet år, i detta blad meddelade Åhensången af N. Becker, kunna räknas, ehuru den egentligen ej rör inre politisk befrielse. be bästa verserna lärer Censuren dock hafva strukit. Några dämpande svar på den alltför bombastiska patriotismen deri, uteblefvo ej, och hvarutaf vi, nedanstaende, meddela ett af de senaste: