Ett ord om våra MålitäkrLikroanstakfer. I våra flyktiga anmärkningar öfver det famösa förslaget till tjenstförrättande General-fälltygmästare lofvade vi att äterkomma (till var militärsadministration öfverhufvud och särdeles till den vigtigaste delen deraf, — emedan framtiden ligger deri — den militäriska undervisningen. Man vänte sig dock ingen detaljerad framställning af alla dess brister; det öfverlemna vi ät män af facket, som äro i tillsalle att djupare intränga i hela läro-systemets organisation eller måhända riktigare desorgansation. Vi inskränka oss till antydningen af det som faller mest i ögonen, och som, da det kan vara si på ytan, är bevis nog om, hnru det måäste sta till i det inre. Den första militäriska bildniugen skulle våra unga krigare väl erhella på Carlberg; men huru är den beskaffad? Efter oftast 40-arig lärotid, äro eleverna dock ej ens beredda att inzå i den militäriska högskolan, Marieberg, ifall de, di det står dem fritt alt vå lja hvad regimente de vilja för sin framtida bana, skulle välja ett artilleri-regimente, der de dock, ej kunna komma ur underlöjtnantsgraden, utan att hafva genomgut denna högskola. Oftast hafva de, da de lemna Carlberg, ej ens begrepp om flera af de ämnen, som förekomma pu Marieberg ,. och hvilken tidspillan, ja, kanske ett helt lifs förspillande, som blir en följd deraf, ligger klart i dagen. Det minsta man af tvenne ofsentliga läroverk kunde fordra, vore väl också, att de så srepe in i hvarandra, att ynglingen, då han lemnade det lägre, Vore färdig alt inga i det högre; då först kunde man säga, att valet af militär-branche vore fritt för honom; nu narras han deremot ofta att välja en väg, som han sedan ej känner sig vuxen, och helhet och princip saknas alldeles i undervisningen. Ej bättre är det bestildt, om ynglingen väljer en annan väg, eller militär-lärover ken i distrikterna. Först och främst är det en orimlighet, att det väl skall vara angifvet i generalordren hvad eleverne skola veta, för alt bli officerare, utan att det tillika säges, hvarest de kunna fi iuhemta det, emedan alla distrikts-militär-skolor endast äro privatföretag, och när som heldst kunna upphöra. För det andra få eleverna gerna först taga examen i såkallade humaniora: Historia, Geograsi, Mathematik och språk, vid Universiteterna, och sedan i militirämnena inför Distrikts-examens-kommissionerna; men ej dela pi dessa examina, om de taga hela undervisningen vid militärskolorna, utan de måste taga examen i alla dessa månzsfaldiga ämnen på en gang. Vi kunna ej inse grunden för denna olikhet, detta försvarande för dem, som taga en helgjuten undervisning vid militärskolorna, denna lättnad för dem, som taga en splittrad på flera hall, hvilkens br istf llighet just ofta visar sig, då den, vid militirämnena, skall praktiseras, och det dessutom är allmänt kändt, hur legert studentexamen behandlas hos blifvande militärer. — Sedan imellertid, på ett eller annat sätt, dessa examina äro undangjorda, tyckes väl; som om ifall de unga militärerna sedan skulle vilja besöka Marieberg; de ej vidare borde examineras i andra ämnen, än som der komma att fortsättas, och så är det äfven vid demitterings-examen ; men vid emottagnings-examen genomgås åter humaniora, som de dock, just för att sullkomna sig i militärämnena, mäst lägga något åsido; — man kän ju ej jemt lä sa utanlexor, och det fordras dock merendels till examina. Följden blir den, att mången, eljest ganska skicklig, blir differerad i ett amne, som sedan ej förekommer på Marieberg; ja, man har haft exempel på att examinander blifvit differerade i språk den ena dagen och approberade deri ett par dar derefter. Ivad skall man säga om sådant, andra inkonseqvenser, såsom dispencer för den ena, men ej för den andra, 0. s. v. alt förtiga. Kan något spår till system upptäckas i ett dylikt handhafvande af ungdomens Vedning, och hvad skall dat 11 af danna Hnadaanmn AAOA. nd