med mindre regeringen har brutit konstitutionem), förtrycket är mycket hårdt, sannolikheten af en god utgång stor, och forändringen blir till det helas bästa. Whigs hufvudgrundsats, att folkets bästa är regeln, hvarefter alla statssrågor borde afgöras, erkännes, med större eller mindre modifikationer, af de flesta. Ja, det var t. o. m. en gång en Konung, som tog till valspråk ; Folkets väl min högsta lag, och således de jure erkände Whiss erundsats; huruvida han de facto följde den, blir en annan sak. Alla medzgifva för närvarande, att regeringen bör styra till folkets bästa; men saken är, att folkets bästa är den enda betraktelse, man bör ega till syfte, vid öfvervägandet af den ena förhallningsregeln mot den andra, den ena institutionen mot den andra. Alla medsilva, att folket bör regeras godt och billigt, men sahen är, att folket bör regeras så godt och Villist som möjligt. Folket behöfver ej tacka för hvar förbättring, för hvarje medgisven rättighet, för hvarje införd besparing, så längze det ännu finnes något alt förbältra, någam rättighet tillbahahalles, någon utgist eger rum, som ej är alldeles nödvändig. Folket bör hafva den största frihet, som han besti med det helas säkerhet, och den billigaste regering, som är kraftiv nog alt styra staten. Detta är en rättighet, som solket nu lychligtvis inser, och ju förr regeringen lärer det och söker att rätta sig derefter, desto bättre; desto säkrare han den räkna på foll:ets kärlek, såsom sin beläning. ) Skulle utöfningen af motstindsrätten i vissa I nder verkligen ega rum så ofta, som regeringen lillater sig brott mot konstitutionen, sa skulle ingen vecka gå förbi utan revoluticn; men just emedan faran deraf är så stor och utgången så osäker, fördrar man heldre missbruken till en tid, och detta förleder de styrande att hopa dem, tills — ragan dock slutligen rinner öfver och förorsakar en renande syndaflod. Red. Anm.