2 verkligen de skyldige; och det år sannt, att lika-i som pressen ej offentligt kan göra annat, efter den princip, som Lagen sökt uppställa om Regentens oantastlighet, kan man med skäl förebrå rådgifvarne: icke att de vålla åtgärderna, men att de, under ogillandet af dessa, bibehålla sina platser, Den besoldade pressen åter, söker på allt sätt reta och ägga den af folkopinionen stödda och dess allmänna känsla uttryckande tidningssactionen, genom anspeglingar, att denna rigtar sig fiendtligt mot Konungens person. På detta sätt, man måste medgifva det, kan det visserligen synas den enfalldigoure, att Kamarillan stär på god grund, och att den så kallade oppositionen handlar i strid med grundlagens anda, då den ogillar. offentligt och strängt, de beslut, som enligt hvad bekant är, fattats emot Rådets tillstyrkan. Men betraktas det äter, att ingen Lag i verlden kan besalla en samhällsmedlem, att vörda, högakta, älska eller berömma en regerande personlighet, som visar sig. i de för nationens framtid och för den närvarande generationens säl mest ömtåliga fall, likgiltig eller godtyckligt handlande, oaktadt lagen bjuder att för samhällets frid och lugn, lyda nonom, så länge han förmår att under bibehållande af yttre lagJiga former innehafva magten, — så finner man lätt. att grunden år osäker; — ja — att den undergräfves i samma mån farligare, som den blinda magten påbygger små slott derofvaupa. Och det synes oförklarligt, att ej vederbörande förmå att uppfatta den ställning, hvari sjelfva denna oförenlighet af Laglydnad och känsla slutligen må-te försätta dem, och att de icke besluta sig, att an:ingen taga sin kamarilla till sitt Råd, eller och läta den förenade kraften af de rådgifvares föreställningar? som man sjelf valt, samt Nationens fritt yttrade tänkesätt, gälla mera ån några enskilta hugskott och aflektioner. Emellertid ökas med hvarje dag ståällningens betänklighet. De upplystare klassernas uppmärk-amhet rigtas deråt: tie dernas svårigheter påskynda att denna uppmärksamhet utbreder sig ner till äfven de mindre upplysta; missnöje och misstroende blifra oafvisliga följder häraf. AÅltlt under sådana förhållanden ingå i partiella I redogörelser för de kända facta, som i dessa senare veckor uppstått, finner jag obehöfligt. Jag har blott trott mig höra gifva ett omdolur; som jag ansett nödigt att i tid uttala. weomwanmAveAONAKNAERARSSEE MITT