Från Åed:s Korrespondent. Stockholm, d. 3 Dec. 1841. Den förbistring, hvari sakerna redan kommit genom nuvarande Ministörens oförmåga att beträda en annan stråt än deras bedröfliga föregångare, samt genom den narraktiga hyllning, som våra doktrinairer länge egnat ät den konstitutionella sietionen, att radgifvarne uppfyllt sin pligt, då de reservera rig emot ett Kongl. beslut, utau att behöfva afträda utur en rädsförsamling, der deras råd icke följas, ja knappast inhemtas, — den låter sig nu kuappart skildras. Om man ej kände en djap smärta ölrer att se säderneslandets angelågenheter så lättsinnigt behandlas; om man kunde förlika sig med den tankan, att en bel generations välfärd fortfarande må stå på spel, för att medelst alla dess lidanden och förödmjukelser tjena framtiden till bevis huru langt det förklädda enväldet kan gå, och att det, i sjelfva verket kan trotsa längre och djerfvare ett folks opinior än någonsin det öppnas — om man kunde tillfredställas af, att se farhågor, som i mer än 20 är varit hysta, nu visa sig grundade, att finna sina förutsågelser intråfta och att skåda sina sattsers seger genom blottandet af motständarnes blindhet och okunnighet: i sanning, då kunde mången nu, med Grefve Strozzi i Konspirations-Konsten utropa: det går bra! Men för enhvar. som redligt afser sina medborgares bästa, under förtröstan på samhålls-sormernas moraliska inflytelse och lagarnes okränkbarhet, mäste, hvad han nu skådar, vara nedslående och bedröfligt. Urarje åtgärd i samhällets vigtigare frågor, som på grund af National-representationens beslut eller framställda önskningar, af Regeringen bör handläggas, uttänjes, invecklas, och bestämnies slutligen af den enda känslan, att det Kongl. prerogativet, oaktadt i snart sagdt alla förekomne fall inbilladt eller missförstådt, skall gåälla framför tidens erkända kraf, upplysningens enhälliga röst och en ej wera förnekbar folk-opinions billiga fordringar. Anda ned till de enskilte Resolutionerna och befordringsmålen visar sig en snart sagdt ohöljd bitterhet emot hvarje menighet, korporation eller person. som vågat yrka rätt för nåd, och lagars skydd framför ett köpslående med konsiderationerna: en oåterhallen partiskhet för de tjenstandar och lismare, som emot bättre öfvertygelse handtlangat i en hop lagstridiga kraftyttringar eller betygat deras bifall, deras glädje deröfver; och det är ej mer någon hemlighet, att i detta ögonblick, mera än någonsin, vi upphunnit det stadium i alla ofullkomliga regeringssätts cirkel-gång, som 1809 års grundlagsstiftare trodde sig hafva aflägsnat. nemligen då Regering-besluten bestämmas efter ensidiga underråttelser och råd af dolda personer, utan ansvarighet. Det döljes icke en gång, att sådana vigtiga beslut, som ang. Lagberedningen, fattats emot hela Rådets afstyrkande, och att en del andra, äfvensom flera af senare befordringarne, likaså skett utan allt afseende på Rådgifvarnes föreställningar. Under allt detta håller tidningspressen sig till Rådgifrarne; klandrar deras förfarande, såsom vore de