Vi kunna ej underlata att såsta läsarens uppmärk-amhet på hvad vi mande hafva att hoppas al framtiden, vid läsandet att Generalsälttygmästare embetets förslag till regeringen att, under t. t. Generalfälttygmästaren, Herr Öfrerstlåjtnant Silfverstolpes frånvaro på inspektionsresor, förordna Chefen för Artilleristaben, Herr Capten A. C. Cyllenstolpe till detta embetets förvaltning, emedan ingen regementsofficer inom Artilleriet fanns passande dertill? Bevisar ej detta förslag, som äfven antogs af regeringen, mycken takt, och böra ej Artilleriets regementsofkcerare känna sig mycket smickrade deraf? Vi undra verkligen, om de ej ämna insända en tacksägelseadress för en sådan artighet, hvilken verkligen innebår hela naturen af smicker, emedan den är — ren osanning. Vi beklaga eljest vårt artilleri i detta så väl som i manga andra fall. Hvad som gör detta förslag ännu anmärkningsvärdare år, aft det är kontra-igneradt, troligen uppsatt, af just samma Herr Gyllenstolpe, som blifvit föreslagen att framför alla artilleriets regementsvfficerare, hvilka deck ensamt lära vara berättigade dertill, förrätta generalsälttygmästare-tjen-ten. Det är ju en blygsamhet utan like; men han tyckte vål att en Gyllenstolpe skulle vara ändå bättre än en Silfserstolpe, och stolpe kan visst i det hela vara så god som stolpe; men sättet, sättet, det år just det anmärkningsvärda. Imellertid äro dylika blunders ej ovanliga i vär krig-administration, särdeles hvad läroserken beträffar, och måhända återkomma vi snart till detta ämne, för att bevisa deras principlöshet. och huru de sakna allt sammanhang, till följe hvaraf militärbildningen jemväl blifver temligen osammanhängande. Följderna ligga klart i dagen.