omonarkiska principen? Denna har hittills gått ut på, att hof-tjenster gå framför stats-tienster, och det icke bloit i rang, utan äfven i befordringsrätt; men bredvid hof-förtjensterna intages icke obilligt en plats af förtjenster om monarkens enskilda egendomar. Härutinnan uppväxer ett stotselement, som visserligen är nytt, men icke dertöre bör vara att förakta. Det är egentligen den vägen, hvarpå t.x. vår nu. varande General Tull-Direktör gatt up till samhällets höjder. !. Men säger Ni, detta allt må då bevisa, att Öfverste Klingstedt sjelf bort blifva Lagman: men icke bevisar det, att hans måg borde blitsa det. Idel advokatur och rabulisteri! Familjen är helig, säger Geyer; och blott belöningen iräffar någon inom familjen. så är allt bra. Personligheten är ett samhälls-förstörande otyg, sasom under sista riksdag på klarligen bevisades af fienderna till Constitutions-Utskottets förslag. Skall staten hänga väl tillsamman, så skall han det genom korporationer och familjer ; och personens rätt, personens värde, persynens sträfvande är egvism, -asom äfven lika påtagligen bevisades. Hade nu Ur K. sjelf blifvit Lagman, för sina törtjenster. så hade det varit egoisn 3 men nu blef hans mag. för summa förtjenster, och all egoism var undauröjd.Nästan alla monarkiers historia visar. på hvar sida. lyckliga bemödanden att på denna väg utrota egoismen. Juder Pancieu regime i Frankrike erhöllo aderton års ynglinglar regimen er och gonvernementer, hvarvid de maste vara nog litet egoister för att icke tillräkna sig eller sina förtjenster denna befordran, utan helt modest skrifva det på sin fumiljs förtjenster. Samma sjelfförnekelse måtte väl också råra telningar af förnäma ätter äåga. när de framhafvaframför gamla och förtjenia vandördingar; och att ingen egoism ägt rum hos den nye Lagmannen Forsiudet kan tagas för afgjordt. Proceduren vid dennes utnämning var något egen. Ötversge Klinsestedt lärer törst hafra vändt sig till Hofrättens President. men tatt föga tröst. Landshåfdingen, som sedan anmodades, fann, att han hade ingenting med den saken att göra. Skulle han befatta sig med rekomamendationer till Lagmanstitlar. så hade han en IL.andssekrererare att tala för. Detta. tyckte Hr K., vore lätt hjelpt: han kunde ju rekommendera bägge. Icke eus på denna krok lärer lLandshöfdingen velat bita ÄAterstod således intet aunat för Hr Öfversten än stt sjelf taga initiativet och rekommendera. Detta skedde genom en promemoria till Justitie Statsministern, son. hade den naiveteten eller skalkaktigheten att lägga promemorian till de i ernedilionen befintliga handlingarna, ehuru hon säkert icke varit ämnad till annat än Ministerns enskilda upply-ning och förnöjelse. Salumda fingo dessa tid ningsskrifvare? tag i hela upptaget och eräto naturligtvis icke ät ett dylikt fynd; och Hr K. bar sedermera gjort saken ännu värre genom att på blankt allvar vilja försvara händelsen, på grund af sina förtjenster, hvilken naiset gett tidningarna ännu ypperligare tillfälle till rolighet.