Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1841, sida 2

Ste sramträda, då alla lagliga vågar för narlonen, atgemensamt yppa sina behof och öuskningar, toa rande hallas tillstävgda. Det är en beklaglig sanning, att Rikets Ständerj beslut ang. Tulltaxan, äfvensom deras önskningar i den del at Tull-lagstiftningen, som genom en underlig tolkning blitvit bäntörd vill ekonomiska lagstikiningens gebiet, vid sista riksdagen, efter många oredor och motsägelser , slutligen blefso så principvidriI i j ge och olycklige, att egennyttan och lättjan inom de redan monopoli-erade närin garne i dem funnit de trognaste bundstörvandter. Ulla var det, att en hop eljest så förtjente män innom Borgareoch Bondestanden, i detta afseevde latit till den grad missleda sig, att med skäl kunde fragas, hvart det bar med deras sunda förnuft? Men detta khan alldrig i blifva ett skäl tör den allenastyrande principens horyler, som i så mycket annat banat R. St. besiutande rätt. lemuat deras önskningar af. ral tet, och till den grad visat sig äsyfta deras förnedrande. att blotta anmälandet af derås be-lut vanligen är tillfyilest, för att förskafla det asslaget eller egna det at törgätenheren. Hela den kontrabandsliga, scm genom Kamarillan och på Kan-martjenare-vägen genomdritver pa högre ort, hHvAA den Leredt på Lonceptionssägen och genom entaldens förvillande innom uational-represeutationen. bör ej kunna lyckas att undkomma allmänuna uppe ärksambeten, då dess vägar, ehuru, till följd al ardamalets rättsvidrighet hemliga, liksäl äro, i var tid. alltför lått utletade. Den gar väl äfven sitt öde till mötes: iy fafängt ma man inbilla sig. att det närvarande närimg-och handels-systemet kan Le-ta, och den nya Tullagen snarare förvärrar än atlijelper bristerna i detsanimm. Jag skall skynda, att meddela de ändringar i nya Tulltaxan, som äro resultatet af hela lagstittvings atgärden: och äsaledes uppsylla det löfte jag längesedan gaf, under förboppningen, att denna angelägenhet, såväl hos R. St. som hos Regeringen. skulle -kynd-ammare behandlas. Erfarenheten har visat, att Reg. icke insett den vigt ett tidigt ofleutliggörande af förändringarne i Tulltaxan har pa banden i allmänhet: och man bör derföre göra allt, att i tid underrätta allmänheteu om de mest betydande -Ki jakrigheter. Konungen har vägrat att anbefalla Seraphimer Ordens Gillet, att öfverleusna sina räkenskaper och säkerhetshandlingar till Rikets Ständers kevisorers granskning. Dessa Ombud för Rikets Ständer hafva ifran Justitie Ministern emottagit det svar, att som Kongl. Maj:t inhamtat. att Lazarettet endast erhaller af Staten 5500 R:dr arligen, i ersättning för importafgäft a tobak, samt en förut atujuten inkomst at NumwmerLotteriet, Rikets Stäncers Revisorer må taga känurcddom om redogörelsen för användandet deraf, de tva ar revisionen omfattar; men räkuingarne för ötrige utgifter, uppgacude till 30 å 40.000 R:dr om aret, kunna ej för Revisorerna biitva tillgänglige. Lazarettets utlanta kapitaler härflyta från gåfvor och testamenten. bland hvilka finnas upptague en summa af 20,000 R:dr, gifven af Konungen. Revisorernas begäran, att få grauska och inventera denna kassa vore ny, och kunde ej bifallas, sa-om stridande emot inrättningens egande rätt dertill. Sadana äro skälen till atslaget. att läta granska styrelsen och förvaltningen af en med allmänna medel gynnad offentlig inrättning, hvilkens råkenskaper likväl allt sedan de äldre tiderna granskats af KammarRätten. på grand deraf. ati under sjelfva envaldstiden förvaltningen ansetts vara beroende af Regeringen och underkastad allmän kontroll. Jag fattar ej, huru en Regering kan neka R. St. att taga kännedom om alla de inrättningars förvaltning och tillstånd, som åtnjuta andelar af folkets skattemedel och hvilkas räkenskaper gran-kaaf KammarRätten samt således äro underkastade offentlighet! Aro da en Natiaualrepresentant eller ett Natioualrepresentationens ombud satta utom lag. för det de våga emottaga ett sadant förtroende, som ibland annat har till pligt, att granska styrelsen och dess underordnade embetsmån? Eller skola de vägras, att såsom autoritet få al styrelsen begära, hvaed den enskilte, i stöd af grandlagarne, äger att yrka bos Embetsverket? Och hyad vinnes väl genom ett sadant handlingssätt? Aro Grefvarne Rosenblad och Brahe för förnäma, att lemna Seraphimer Lazarettets räkenskaper m. m. till Rikets Ständers Revi-orer? Det kan ju då ske genom ombud. Men kunna de ersätta Lazarettet. om R. Si. draga in de 5,50 R:dr vid nästa riksdag? Eller Mad kan följden blifva, om R. St. anställa räfst, huruvida verkligen allt öfrigt Serapbimer Gillet äcer, grundas på enskilde gafvor ocb donationer, och göra eu reduktion at kronan tillhörige sådane? Jag befarar att DD. EE. då sta der — utan medel. Attonbladet meddelar berättelse om en Expeditions-Sekretesare i Krigs Expeditionen, som i manga år varit bosatt i Finland, är, sasom egendomsegare derstädes, Rysk undersate, men ändock drager lön här. och later förrätta tjensten al annan person, samt på detta sått -lutligen kan här blifva berättigad till pension, 0. s. v. Saken utvisar huru det går till. da vederbörande vilja gynna nagon. och att hvarken allmänna stadganden eller deras egna stadfästade ordningar, då respekteras. Ville man närmare belysa, alla likartade fall, det vill säga, då tjen-ten ej göres, utan palågges andra, ehuru lönen. uppbäres, blefve deras ansal säkert legio. om Ko