Extracte ur en gammal Dagbok hallen ar 1741. Å id granskningen af en bundt manuskrifter, fan jag, bland andra interessenta handlingar, en temligen tjock lunta under titel af min dag journal. Händelsen fogade så. att jag i den, vid pag. 1841 under 30 Aug. år 1741 (eller jemt denna dag för 100 är tillbaka), fan diverse Reflerioner Öfver dåvarande Polismakt, der auetorn, med en noggran sakkännedom, utlater sig på följande sätt, neml. De egenskaper. som ovilkorligen erfordras hos dem, som blifvit satte till väcktare öfrer allmän ordning och såkerhet, äro: rättradighet, redlighet vid utöfvandet af deras tjenstemanna-befattning, samt, att de i öfrigt föra en otilvitlig vandel: dessa egenskaper utgöra ock hufvudvilkoren för det förtroende och den aktning, som de borde ega af allmänheten, hvarförutan de icke kunna vederbörligen bestrida de åligganden, som dem tillkomma. Det åligger således Polismästaren i första och dernäst Polissi-kalen, i andra rummet, att. med möjligaste noggranhet, sorgfälligt följa och vaka öfver sina underhafvandes moraliska förhållanden under deras tjenstutöfning: ty skulle Poli-mästarens uraktlatenhet eller Polisfiskalens egennytta och oredlighet kunna föranleda till den underordnade Polispersonalens godtyckliga och lagstridiga förfarande, och skulle dymedelst dessa mindre underbygde och än mindre maraliskt bildade personer omsider utmärka sig för oredlighet, dryckenskap och liderlighet, vara besticklige och i öfrigt innehafra alla de moraliska lyten och laster, som dem åligga att hos allmänheten beifra och till lagligt ansvar befordra, så måste ett sådant förfarande indirekte komma de styrande till last; oberåknadt, att just dessa förmente väktare öfver allmän ordning och säkerhet. medelst egna förhållanden, motverka all moralit och sedlighetskänsla hos allmänheten, hvarigenom ock de slutligen blitva föremål för allmän indignation och törakt. Men sedan den härvarande Polispersonalens, en längre tid föröfvade. oskick och tygellöshet icke längre kunnat undfalla allmänhetens odelade uppmärksamhet, så nödgas jag öfvergå fran reflexioner till handling, under förmodan att det skallinteressesera allmänheten känna huru den nuvarande Polismakten är organiserad, och på hvad sätt denna myndighet för närvarande utöfrar sitt ombetrodda kall. Polismäåstaren, består man i allmänhet. duger icke, en satts, den jag, med kännedom af det odugligliga skick hraruti Polismaktens utöfning för närvarande företer sig, icke vågar bestrida. Han värdar dessutom mera sitt ägande jordbruk, än sin innehafvande Polismästare befattning. för hvars bestridande han dock af samhället tillgodonjuter en riklig utkomst. Polisangeiägenheterne bestridas sålunda oerkänsamligen sämst af honom, men illa af Polisfiskalen, som, om han ock dertill egde redlighet och förmåga, likväl förhindras i sin emhetsmanna-utöfning af den osämja och de stridigheter, som uppkommet emellan honom, Polismåstaren och allmänna Åklagaren; ett förhallande, som egentligen i betydlig mohn kommer samhället till last, särdeles som Polismästaren deraf tagit sig anledning förflytta hela Polismakteus utöfniug i några gynnade Polisbetjenters händer. hvilka, om ock så välfrejdade och redlige, som Polisbetienter i allmänhet kunna vara, likväl ingalunda svara till samhällets rättmätiga fodringar, synuerligast då våldsamheter och orättvisa så oförsynt dagligen utöfvas och befordras, just genom den absoluta makt, som Polismästaren så handlöst lemnat i dessa sina gunstlingars händer, snart sagdt utan medvetenhet af hvad som förekommer. i Hvad som imedtertid fästat allmänhetens uppmärksamhet, är bland annat, de våldsamheter och det öfrerdåd, som en längre tid offentligen utöfvate af härvarande Sehåare och egenmäktigt etablerade arbetslag, äfvensom ock den osäkerhet, som kringstrytande lösdrifvares och handtverkslärlingats med fleras nattliga bachanaliska utslygter medföra, hvarunder, som oftast, inom Polisdistrietens område, fredliga medborgare blifrit misshandlandlade och våldföråe. Allt detta ofog har nu flera år obehindradt fåt passera, utan vidare påföljd, ån att Poliskassan derigenom blifvit riktad medelst ett större antal böter, till icke ringa belepp: men icke har Poliskammaren i något afseende sökt förekomma dessa, i allmänna räkenheter så mäktigt ingripande, brott och väldsamheter, som likväl så lättligen kunnat åstadkommas, om, med anledning häraf, från Poliskammaren utgått en varning till husbönder och handverkare, att, enligt med författningarne, hålla sine tjenstehjon och arbetare sent på altnar