Å ka Regeringen nu beslutat, synes det, som behofven lättare än i många andra kunde tillfredsställas. En annan indelning af Hof-Rätternas divisioner (ett HofRätts-Råd, såsom Ordförande, och tre Assessorer synes vara nog för hvarje sådan, om för den händelse, att två röster stadnade mot två. någon serskild åtgärd stadgades, för att betrygga Domslutets rättsenlighet: t. ex. en lillfällig förstärkning, 0. 8. v.) skulle snart kuuna afhjelpa balancerna, och i Öfver Stäthållare Embetet skulle, genom en billig sportel fördelning, tillgångar kunna vinna för flera tjenstemäns aflönande, än hela verket behöfver, ty flera tjenster äga der alldeles ovanliga extra-inkomster. Men på dylika utvägar vill man ej tänka. Beqvämligare år det, att endast öka tjeusternas antal och begära nya anslag. Jag bar redan omnämnt förhållandet med Hr Torsslows började privat-theater härstädes, och att han genom sin beslutsamhet, att yrka en af inga lagar förvägrad eller inskränkt rättighet, lyckats att utföra hvad Rikets Ständers önskningar och beslut, samt enskilte personers förnyade ön-kniugar, icke förut kunnat åstadkomma. Regeringens resolution är nu till ordalagen känd; och i sanning! nagouting mera egnadt att fresta till underdanigt flatskratt, kan väl knappast tänkas. Torsslows anmälan, att han kommer att gifva dramatiska representationer i en viss lokal, upptages säsom en ansökan, och skälet till bifallet är: att Kongl. Maj:t funnit de upplysniogar Öwer-Stäthållaren meddelat i afseende icke mindre den till oflentligt begagnande ifragaställde theatern (!) än skadespelar-per-olen (?!). som är ämnad att onder innevarande vinter derstädes uppträda, tillförlitligen betryggande för uppfyllendet at de, vid tillfällen at offentliga fulksamlingar, i allmänhet angelägna vilkor af säkerhet och ordning. Man finner bäraf:att en konstitutionel Konungs bekymmer icke endast sträcka sig till att utse lämpliga lokaler för publika nöjer, utan äfren, att. termin efter termin, gilla och antaga den offentligt uppträdande personalen: och i ren elutföljd, höra hädanefter de offentliga folksamlingar!eom muffbalarna föranleda, hugnas af en föregående Kungl. pröfning, om lokalen och sujetterna betrygga de angelägna vilkoren af säkerhet Åc. Det till sina omståndigheter rysvårdt nidingsfulla mordet på en ung musik-elev, And. Carlsson, hvilket Stockholms tidningarne redan i sina detaljer omtalat, har lemnat ånnu ett bevis, på den gamla anmärkningen, att mordlystnaden vanligen är förenad med en rå enfald och brist på förmaga, att bedämma brottets följder för sjelfva dess upphofsman. Afven om, såsom det i går lärer upptäcks, svarssjnka medverkat till det länge hysta uppsatet hos mördaren, (hans namu år Breitfeld och han är äfven musikelev) låter den vederstyggligt öfverlagda gerningen sig icke på annat sätt förklara: och tilldragelsen bör blifva en ökad anledning för föräldrar och medborgare i allmänhet, att kraftigt verka tör ett tidigt utbildande af ungdomens själstörmögenheter, på ett sätt, som tedigt och klart törespeglar den, icke endast brottets afskyvärdhet, men äfven dess oafvändliga följder för sjelfva förbrytaren. Det later knappast tänka sig, att med det ringa-te begrepp om sådant, ett mord under sådana förhallanden, som här egde rum, kunnat ifrågakomma. X RK — 3 — — ———— — 4—: — — — —F— ——— AT ——